Sjukdom - Deppigt

Blev ingen start i duathlon SM för mig idag. En förkylning stoppade mig, känns bittert då jag inte varit förkyld på ganska länge. Och inget marathon blir det heller. Så första delen av säsongen känns som ett fiasko. Enda trösten är väl att det var regnigt idag.

I morgon bitti åker jag på en veckas semester till Kreta, får bli underhållsträning där. När jag kommer hem är det dags att träna hårt igen.

Hörs om en vecka!

Magnus

Bilder Lidingö duathlon

Hittade lite bilder på nätet från Lidingö. Ett par var på mig :-)

Fåntratt och vuxensockiplast

Två dagar, två investeringar. Igår köpte jag en tempohjälm begagnat för 500 kr, förhoppningsvis kan jag tjäna några sekunder på lördag. Dessvärre har jag fått ont i halsen och min start är tyvärr hotad. Ska göra mitt bästa med sömn och mat.

Idag gick jag loss på ett par Vibram five fingers, ett par skor som man känner sig barfota i. Jag har senaste tiden varit inne på att tjocka, stabila löpskor med superdämpning inte är nödvändigt eller ens bra. Har sprungit mer i lätta och tunna tävlingsskor. Sen har jag testat barfotalöpning på gräs och det är himmelskt, foten får göra det den är gjord för - stötdämpning. Jag har tänkt skriva ett längre inlägg om detta senare, där jag sammanfattar litteratur jag läst och resonerar lite.

Det är inte posh nånstans, men jag är glad ändå.

/ M

Kontemplering

Efter lördagens tävling var jag missnöjd. Jag kom 5:a...

topp 10

Nu har jag tänkt lite och är faktiskt ganska nöjd trots allt.

Från start var det 7-8 st som satte hög fart de första hundra metrarna. Efter ca 500 m var vi fyra personer på led. Jag hängde på till första vändning efter 1250 m, sedan tappade jag på väg in mot varvning och var 5-6 sekunder bakom de tre översta i resultatlistan. Sprang sedan själv i 2,5 km, steget var tungt och tröttheten av det höga tempot i början var påtaglig. Jag växlade som 4:a, men strulade när jag skulle sätta i fötterna i cykelskorna, vilket ledde till att jag tappade nästan 20 sek och bakomvarande Erik Norén kunde rulla om mig. Jag kom till slut igång cyklandet och låg på 10 m avstånd en stund. Cykelbanan var både kuperad och kort,

5-kilometersvarv, som gav 8 vändningar totalt. Dessutom en hel del trafik.

Jag och Norén turades om att vara "draghäst" (måste hålla 10 m, men det är bra med en taktpinne). På sista varvet dunkade jag på lite extra och lyckades få ca 10 sekunders lucka. Efter en långsammare växling så sprang jag ut endast några meter före min motståndare. Jag orkade inte hålla farten och blev ganska snart omsprungen utan att kunna svara, avståndet ökade sakta men säkert och jag blev 11 sek efter i mål.

Missnöjet var pga jag ville slå både Norén och Fredrik Robertsson. Förra året slog jag Fredrik men han har blivit väldigt mycket bättre på cykeln (vi hade samma tid nu) och är en riktigt bra löpare. Erik slog mig med ca 1,5 min förra året och var tvåa i cupen i fjol. Jag tog honom med 1,5 min på premiären i Väsby, men hans formkurva har gått spikrakt upp och jag var i form redan då.

Anledningen till att jag nu är nöjd ändå är att jag först och främst sprang väldigt bra, jag orkade hänga med de snabbaste halvvägs. Sen var cykelbanan kuperad och med så många vändningar, detta passar Fredrik bra, men inte mig. Erik slog jag ju med några sekunder på cyklingen och är nu jämn med honom, framsteg från förra året.

Det jag tar med mig är att jag ska arbeta mig in i loppet, börja lite lugnare. Det gjorde jag i Väsby. Förra året på SM gjorde jag precis som i lördags och resultatet blev detsamma.

Over and out!

Changes

Sitter och laddar för dagens duathlon som startar 15:00, ska ut i solen en stund snart, men kollar slutet på reprisen av nattens Tour of California på Eurosport.

Dagens cykelbana är 4x5 km med vändpunkter, alltså kör man 2,5 km och vänder. Övervägde igår att köra linjecykeln eftersom den är mer lätthanterlig vid vändningar - broms, sväng, acc. Ligger man i bågen är man rätt så aero ändå. Nu blev det tempohojen till slut, men med träningshjulen. Förmodligen är det hugget som stucket. Benen blir avgörande...

En liten (stor) förändring i planeringen har skett. Det blir inget Marathon för mig.

Jag ska istället åka till Kreta med Sofia. Jag kommer ha en veckas ledighet eftersom jag ska byta jobb, och det känns bättre att utnyttja detta tillfälle till att åka bort.

Resan gick på 2100:-/p, vilket är riktigt bra när det är specat hotell.

Duathlon SM den 29:e genomförs enligt planen. Just nu är det en hel del vassa namn anmälda: http://iof3.idrottonline.se/templates/Page.aspx?id=5543

Det blir en bra värdemätare.

Nu ska jag ut och jobba på solbrännan. Rakade ben gör sig bäst i brunt ;-)

Observera juniormärket.

I Brunna hellriders gillar vi dom.

Landstingsmästare

Idag gick landstingsmästerskapen i terränglöpning av stapeln. 6,5 km skulle avverkas i Lill-Jans skogen.

Veni, vidi, vici.

23:45, snittpuls 187, alltså lite kvar att ge men jag sprang solo hela loppet.

Sprang 5 km dit, kubbade tävlingen och sen 5 km hem. Benen är slut nu.

I måndags och tisdags cyklade jag och har varit helt förstörd på kvällarna pga trötthet.

Benen kändes inte superfräscha idag, man tänker nästan att fan - jag borde träna hårdare, men tvärtom så behöver kroppen nu vila för att kompensera. Så det blir ett par lugna dagar inför lördagens duathlon, vilket jag känner mig i strålande form inför.

Later!

Tidiga morgnar och soliga eftermiddagar

Just nu är jag mer död än levande. Orsaken är att helgen inte bjöd på så mycket sömn, istället skulle det snickras hos föräldrarna. I morse upp 5:45 för att simma, utomjordiskt trött var jag då. Dagens simpass som är ganska representativt för hur det kan se ut:

100 fritt, 50 rygg, 50 bröst som insim

100 släpande (övning för att träna höga armbågar i återföringen)

100 catch up

100 enarms

2x500 med dolme

10x50 @ 1 min i överfart.

200 avbad

Knatade upp till jobbet och blev dyblöt tack vare vårvädret, fortfarande trött men sjukt sugen på cykling. Blev en kort dag och jag mötte upp brorsan på Brommaplan halv 3. Vi styrde mot Färingsö. Intervallcykling var melodin idag; 1,4,4,4 min full spätta, sen 5x30 sek på tyngsta växeln med fullt tryck på pedalerna. Totaltid 3 timmar i solen - Magi!

I helgen väntar duathlon-cupen, deltävling 3 av 4. Jag kom 3:a på första tävlingen och missade den andra. I cupen får man använda sig av 3 tävlingsresultat. Förhoppningsvis kan jag komma en bit upp och få pris :-)

/M

Motivation

Många undrar säkert hur man kan träna så mycket, vad det är som driver en. Jag lägger ner 10-20 timmar i veckan på min träning. Jag hinner inte umgås med vänner lika mycket som jag vill/borde eftersom jag jobbar heltid och har flickvän. Mina närmaste vänner håller inte på med träning på samma sätt, men vi har känt varandra länge och kan historien om varann. Man får se fördelarna i det istället. Skulle jag skada mig eller av någon anledning inte kunna satsa lika mycket som jag gör så har jag kompisar som vill ta en öl, spela tv-spel, fika etc.

Jag tränar för det mesta själv, har alltid tyckt om det och ser det som min tillflyktsort. Jag tränar inte med någon klubb, men är medlem i Vallentuna CK för att kunna lösa licens. Detta funderar jag dock på att ändra till nästa säsong, då söker jag mig till en klubb med triathleter som är likasinnade, men vi får se. Långa cykelpass är självklart lättare med sällskap, och den cyklingen är även roligare än solo-cykling i tempoställning. Jag har en bakgrund inom lagidrotter och har helt enkelt fått nog av att vara beroende av andra. Vill inte ha fasta träningstider eller andra förpliktelser.

Min drivkraft är intresset för människokroppen, hur mycket den tål, vart gränsen går, vart går min gräns? Eftersom jag har en lång träningsbakgrund och en medicinsk utbildning som sjukgymnast så har jag både empirisk och teoretisk grund att stå på när jag resonerar kring fysiologi och träning. Kroppen är en fantastisk uppfinning som är gjord för rörelse, den ska belastas. Då blir den starkare, effektivare, smärttåligare och snyggare :-) Men min träning är inte hälsovård, fast jag håller mig frisk och skadefri och mår så bra man kan må.

Jag har aldrig haft någon press på mig när det gäller träning. Som liten/ungdom så hade jag aldrig galna tränare eller föräldrar som pressade mig, jag var fri att göra som jag själv ville. Istället hade jag brorsor och deras kompisar som inspirerade mig. Jag var heller aldrig bäst på något när jag var liten men bland de bästa, skyller att jag är född sent på året ;-)

Det var mycket spontanidrottande för mig. Just i spontanidrottande tror jag den riktiga kärleken och nyckeln till framgång finns. Björn Borg är ett exempel, Brasilianska fotbollsspelare ett annat. Det handlar om att ha en morot, inte en piska. Det uttrycket funkar på det mesta; träning, jobb, politik, vänner mm.

Så nu har jag fått en fantastisk gåva; kunskap om hälsa och träning. Det finns inget viktigare än hälsan. Jag kommer förhoppningsvis alltid leva med fysisk aktivitet. I mitt yrke ser jag vad ett aktivt och hälsosamt liv kontra ett ohälsosamt liv betyder i sjukdomssituationer och dess efterförlopp.

Röd dag = inte vilodag. Ut och andas frisk luft och njut av att röra på er.

Ciao!

Löpfokus

Simmade i morse och har på eftermiddagen sprungit 22,5 km, snittfart 4.42 min/km. Efter 18 km körde jag 3 km på 12 min för att känna på fart med slitna ben. Kändes bra!

Fokus ligger på löpningen just nu, särskilt distans. Tanken är att köra så fram till maran 5:e juni. Självklart simmar jag 3 ggr i veckan och tar några cykelpass. Efter maran blir det fokus på cykel ett par veckor och sedan lägger jag även till löp efter cykelpassen så jag är redo den 31:a juli. Vecka 26 och 27 har jag semester och kommer träna 6-7 timmar varje dag för att bryta ner så mycket som möjligt. Här kommer jag även att köra två tävlingar på olympisk distans. Har även en tanke om att cykla till Örnsköldsvik under den tiden. Sen blir det träningslättnad och återhämtning.

Målsättning i år är att köra på 9.30 i Kalmar. Fördelat på 1.10, 4.45, 3.30 och 5 min växlingar. Tanken är att vara topp 10 på cykelmomentet. Förhoppningsvis kan jag springa bättre än tänkt, men ser till att ha god marginal för att klara mitt mål.

Kram så länge! :-)

100 % avkoppling

Jag befinner mig uppe i Norrland för tillfället. Örnsköldsvik och Hornön närmare bestämt. Kontrasten mot förra helgens Italien är enorm. Här finns ett lugn som jag sällan upplevt, knäpptyst. Sover som en stock. Hemma i stan är jag van att bli väckt av hantverkare som absolut måste dra igång vinkelslipar och andra högljudda maskiner exakt kl 07.00, sen går dom å fikar kvart över. Nöjda över att ha sabbat allas morgnar.

Nåväl, har i alla fall sprungit en sväng här uppe, sol och 10 grader. Fick ihop 16 km i 5-fart. Avslutade med 2 km i 3.40-fart i motvind. Har fortfarande slitna ben, så jag är nöjd med passet. Imorn planerar jag att springa på bana.

Känner redan att träningsmöjligheterna här uppe uppfyller alla mina önskemål. 30 m till havet, långa härliga landsvägar, skog och grusvägar. Avstånden är ju långa här uppe. Kan det bli bättre för en långdistans-atlet!?!

Dagens runda, i utkanten av Ö-vik

/ IronMange

Helenelund-Kungsängen

Eftersom jag skulle förbi föräldrarna i Kungsängen passade jag på att springa dit. Det blev 20,5 km i 5-fart. Hade slitna ben från styrketräning igår.

Jag ligger lite efter med distansträningen, farten har jag. Det är exakt en månad kvar till Stockholm marathon (5:e juni). Där ska jag springa under 2.50, vilket innebär 40 minuter per mil. Jag ska försöka få till några längre pass i helgen och nästa helg blir det intervall-boost med 4-5 hårda intervallpass på 3-4 dagar.

Imorn bitti, simning. Sen bär det av till Örnsköldsvik för att träffa blivande svärföräldrarna. Spännande! Får se om jag måste låna en bössa när jag ska ut och springa ;-)

/Gaylord Focker

10% talang, 90% hängivenhet, 100% kärlek

Den här bloggen blev till tack vare den här artikeln.
http://www.nytimes.com/2010/04/10/your-money/10shortcuts.html?scp=4&sq=coyle&st=cse

"Most of us think of talent as an ability we’re born with and have fairly little control over. But increasingly, experts are questioning the notion that genes limit how far we can go." Ett citat från artikeln som sammanfattar vad jag fick ut av den.

Talang, eller snarare bristen på den, är bara en ursäkt för att inte våga satsa på det man vill bli bra på. Jag har själv använt denna ursäkt, och det var inte särskilt länge sedan. Jag fick frågan om jag kunde bli bäst i världen. Nej, sa jag. Jag har börjat för sent och har inte talangen.

Visst är bäst i världen orealistiskt, att jag börjat sent i livet är bara en mental spärr. Jag har ju tränat hela livet, mycket hårdare än många andra, men inte specifikt för triathlon. Träningsvilja har jag så det räcker och blir över. Att jag inte har talangen var en ursäkt för att inte våga spänna bågen... Fuck it!

Fan! jag ska vinna SM på ironman-distansen.

Jag har en lång väg dit, många delmål som ska klaras av, men första steget tas nu...

/Magnus

Startskott för en ny blogg

Ciao tutti!

Nu tar jag klivet vidare från Brunna Hellriders-bloggen och tänkte köra en personlig dito, där jag skriver om min träning och mina funderingar kring träning. Lite personliga tankar och händelser kan säkert smugglas in också. Jag kommer självklart skriva vidare på gamla bloggen, men inte med samma frekvens och istället tänkte jag skriva här. Kortare men oftare förhoppningsvis.

Håll dig uppdaterad!

Ciao Magnus