Vättern runt

Jag genomförde Vättern helt enligt plan. Sluttid 7:12, vilket är 3 min under lagets målsättning. Jag var med och drog hela vägen. Som minst var vi ca 10 pers som roterade längst fram. Vi hade en svans bakom oss på kanske 200 personer. Så man har dragit en hel del människor runt sjön. Vid ett tillfälle ungefär halvvägs gick jag dock ner bredvid vår grindvakt för att kunna äta ordentligt. Där nere är farten jämnare men man får ta mer vind än i kedjan.

Min uppladdning inför start blev väldigt dålig. Efter Kilsbergen blev jag krasslig och dessutom åkte vi till Riga måndag-torsdag. Tanken var att jag skulle vara utan träning så det passade ju bra. Körde sista passet på måndag morgon, men sömnen blev helt åt skogen, två nätter på färja och en på hotell. Fick en natt hemma som ändå var helt okej, men natten nere i Motala på luftmadrass blev katastrofal. Kändes som två timmar. Jag har dessutom hostat mig igenom varje natt hela veckan.

Hostan blev min följeslagare även under loppet. Jag funderade många gånger på att bryta just pga detta, men hängde ändå kvar och tog en mil i taget. Jag ville ha detta genomfört och avbockat på listan. Att hosta kraftigt varje minut kräver ju sin energi det också. Jag visste innan loppet att min fysiska prestationsförmåga var med marginal tillräcklig för vår målsättning. Denna marginal eliminerades i och med krassligheten och den dålig sömnen.

Tyvärr blev vi 29 av 42 som klarade 7:12. Det är på gränsen till godkänt tycker jag. Dessutom orkade inte alla vara med och dra. Däremot ska de som agerade grindvakter ha en stor eloge, det är minst lika jobbigt som att vara i kedjan.

När vi närmade oss målet så hade vi många gubbar utspridda i den stora svansen bakom oss. Då började övriga snabbcyklister att släppa fram våra gubbar för att låta oss komma i mål samtidigt. En fin gest tycker jag. Vi gick i mål på två snygga led och det var en grym känsla.

en bild på mig tagen av Öijer

Jag rankar den här fysiska prestationen som min högsta hittills. Jag var verkligen på gränsen många gånger. Mentalt var det på samma nivå som de två Järnmannen jag kört. Däremot ska detta toppas i Köpenhamn när jag tävlar där. Det blir ytterligare en nivå.

Vårt lag hade en härlig harmoni och ett stort säkerhetstänk. Inga olyckor vad jag hört.

Däremot måste jag ge en känga till några i laget som trots att de drog mycket tänkte mer på sig själva än laget. I en belgisk kedja måste man ligga rakt bakom framförvarande cyklist inte snett bakom för att få extra skydd för sig själv. Stundtals hade vi till och med som en vinge, dvs två sneda led.

Stort tack till alla i Conti Test Team.

Ska lägga upp lite bilder när jag får tag i dom.

Nu väntar fullt fokus mot Challenge Copenhagen.

/Magnus