Less is more!

Inom triathlon är det snudd på coolt att träna mycket, att träna sliten, att klämma in träning mellan sociala aktiviteter eller cykla till/från desamma. Det sistnämnda är givetvis helt okej eftersom det gäller att vara tidseffektiv, men att träna sliten tycker jag är helt meningslöst. Visst kan benen vara ömma och lite sega. Skriker däremot både lekamen och knoppen att det inte är läge just nu, då är återhämtningen bristande och ett steg tillbaka det bästa valet.

Personligen ser jag ingen poäng att träna när prestationsförmågan är nedsatt. Alla mina träningspass har ett syfte. Uppfylls inte syftet blir ju passet misslyckat. Alltså att tro det går att köra tusingar på bana med bra kvalité när man cyklat 5 timmar samma dag är waste of time och väldigt onödigt slitage på kroppen. Säg att man lägger 5 x 1000 på 3:10 en fin dag. Och kör detta pass sliten och hamnar mellan 3:20-3:25. Kroppen kommer då slitas ännu mer men kommer inte få det stimuli man behöver för att förbättra sig. Mentalt kanske pannbenet anses växa för att man krigar, men hur kul är det när tiderna ändå suger, självförtroendet stärks inte direkt.

I princip all löpning är onödig i slitet tillstånd. Musklerna kommer inte orka absorbera lika mycket energi och istället riskerar man skador på senor, leder och skelett.

Brickpass är något som är populärt. Vitsen är att träna löpning efter cykling för att kroppen ska ställa om sig. Jag hade problem med detta när jag var färsk i duathlon/triathlon. Nu har jag inga problem med det, och jag har aldrig kört brickpass. Är man mentalt förberedd på att det känns svintungt off the bike så tar det någon minut sen flyter det på med löpningen. Okej om man satsar på sprint och varje sekund är viktigt men på ironmandistans tror jag det gör mer skada än nytta med brickpass.

Själv kommer jag att satsa på distanspass med hög fart för att vänja benen vid den slitsamma löpningen som IM innebär. Detta kommer jag göra utvilad. Mitt största problem vid tidigare ironman har varit kramp på löpningen. Krampen tillskriver jag muskeltrötthet då jag inte tror på mineralbrist som orsak till denna typ av kramp. Jag kommer köra halvmaror i sub 4-fart och 3-milsrundor där milen går på 50, 45, 40 min. Jag kommer även ha dagar där jag kör dubbla löppass för att få upp mängden men undvika att vara för sliten när 30 km sträcket uppnås.

Själv anser jag mig få ut i princip maximalt av min träning. Bra pang för pengarna. Träning har inget dos-respons förhållande. Det handlar mycket om timing och flexibilitet. Kör när det känns bra, backa tillbaka när det känns mindre bra. Klyschan lyssna på kroppen är lätt att ta till, men man måste tolka signalerna rätt också.

Så nu har jag outat min träningsfilosofi också. Kanske får käka upp detta om jag bonkar i Köpenhamn och GÅR i mål på 13 timmar.

/Filosofen