Det rullar på...

Senaste veckorna har träningen flutit på bra. Simmandet är på den nivån jag hade innan Mallis då jag körde mycket med klubben. Det blev ett litet bakslag efter resan men nu är det alltså bra igen. Nu gäller det att bibehålla och sen ta med det in i våtdräkten och ut i sjön.

Det är lite löpfokus annars och det är några lopp planerade. Ikväll blir det 15 kuperade i Ursvik. Tävlingsmässigt är det Kungsholmen runt och milspåret som gäller. Ska under 35 på milen och 1.19 på halvmaran. Det blir en bra grund för sommarens A-race som nu är bestämt till Köpenhamn (Ironman) den 14:e augusti. Det blir en magisk upplevelse. Att tävla i en huvudstad är unikt. Jag misstänker att känslan från Stockholm marathon är likartad. 4 månader fokus. Inga sjukdomar eller skador är enormt viktigt.

Från juli månad är jag dessutom ledig. Så den månaden kan bli den mesta träningsmässigt i mitt liv.

Dags att lämna jobbet och bege sig ut i solen. 60-65 minuter högpuls väntar.

Hälsningar från Darwin

I går när jag skulle hem från jobbet så gick inga tåg eller bussar. Bilarna stog still för bensinen var slut. Cykeln hade jag glömt hemma. Hur tar man sig hem 2,8 mil då?

Det fanns en helikopter men den skulle kungen ha för att åka och skjuta nån älg i skogarna.

Jag fick helt enkelt förlita mig på mina ben. Jag var dessutom tvungen att vara hemma före 18:00 annars skulle min familj bli kidnappad. Det var bara att börja springa i solskenet. Halvvägs var det inga bekymmer men det kändes lite torrt i strupen, dessvärre hade alla butiker stängt. Å andra sidan hade det inte spelat någon roll då mitt enda betalningsmedel var ett kreditkort som var spärrat. Konstigt då det fungerade på lunchen. Måste varit pizzabagaren som kapat det.

Jag trummade på hela vägen, sliten mot slutet. Den kardiovaskulära belastningen är inte särskilt hög men lokalt i benen desto högre. Motsvarar nog 16 respektive 18 på Borgskalan.

Väl hemma med 5 minuters marginal lyckades jag rädda familjen. Däremot mådde jag ganska dåligt, fick knappt i mig någon mat. Blev tvungen att sova en stund, men efter det mådde jag skapligt igen.

En länk till stäckan så ni vet hur ni ska ta er från mitt jobb och hem. Fikat står jag för.

http://runkeeper.com/user/Magnus7912/activity/31872555

Vi får se vad helgen bjuder på för träning. Senaste veckorna har i alla fall sett riktigt bra ut.

Hårdkörning

Min inställning nu är att köra hårt och försöka få igång tempot i kroppen. Distans och grundträning ska vara avklarat. Jag är väl inte riktigt där jag önskar men har ändå skaplig fart i kroppen i både cykel och löpning.

Idag skulle jag och Fredrik, en triathlonkompis, cykla Södertörn. Yr.no hade lovat 14 grader och sol idag, men det var ju tidigare i veckan. Ju mer det led mot helg desto dystrare blev prognosen. 5-6 grader, moln, fuktigt och dimma blev facit. Helt jävla magiskt! Upp 7.30 för att rulla 8.15 ner mot Haninge där vi skulle ses.

När jag skulle gränsla cykeln och trampa så hade jag inget motstånd. Jaha! kedjan har väl hoppat. Nä... Vevarna bara gick runt, runt. Jag hade ju bråttom, så det blev upp i lägenheten igen för att byta hjul. Som tur var hade jag ett komplett hjul som stog klart.

Det måste ha varit bodyn som rostat eller liknande. 100 mil har jag kört och tvättat cykeln 3 ggr, bra kvalité.

Bombade på ner till Haninge och träffade Fredrik. Sen var det full fräs mot Årsta havsbad och sedan söderut till Ösmo längs lilla vägen som går bredvid 73:an. Vi hade massiv motvind hela vägen dit. Fick kämpa hårt kan jag lova. Jag körde två stycken hårda 10-minutersintervaller. Annars låg vi oftast parallellt för att få maximal träning båda två. Från Ösmo blev det Sorunda och sen norrut till Västerhaninge och hem.

Det blev 9 mil tillsammans. Jag hade ytterligare 2 mil i transport. Var ute 3:45 och hade endast ett par snabba stopp. Käkade en proteinbar med 20 gram kolhydrater. Annars drack jag vätska med BCAA. Gjorde av med 3500 kcal så en del fett måsta ha gått åt. Detta ledde till krokiga ben mot slutet, så när Fredrik sprätte på sista biten i en lång slakmota så höll jag på att inte orka med. Så han är stark kan man säga. Alltid kul att köra hårt så att man får ta i lite.

Sen var det Flandern runt som gällde. Jag, Julie och Sofia hejade på Cancellara men det höll inte. Fan vilken hjälte han är. Cyklar ifrån en hel grupp och det tar flera mil innan de kommer ifatt.

Till veckan kan det bli intervaller på Lovön. Gött att cykelsäsongen är igång.

/ Magnus

Bra feeling igen

Förra söndagen sprätte jag ju runt på räsern och mådde tipp-topp! Planerade sim på måndagmorgonen, men magviruset från helvetet hade drabbat Sofia. Det blev självklart lite oreda i mitt system också, därmed inget sim men jobb blev det. Mådde kass hela dagen och gick hem efter 75% avklarad tid. Pangfeber på kvällen och känsla som en påse skridskor. Obra med två däckade föräldrar när man är 3 månader gammal tänkte Julie. Nåväl viruset angrep inte min stålmannen-kropp lika illa som Sofias, men jag var sänkt i två dagar och sen var det back to work...

Ingen bil i torsdags, så löpkläder + kommunalt gällde. Tänkte att jag skulle softa igång med löpningen igen. Det var ett rent helvete att kubba 4,5 km. Gjorde ont överallt och magen var orolig. Efter jobbet orkade jag 1,5 km och fick sätta mig på tunnelbanan och deppa. Nederlagets klor satt som gjutet i min själ. Att känna sig så o-fit och osugen på löpning är aldrig roligt. Kroppen var inte redo.

Lite rehab och lättare styrka på fredagen. Sen var det lördagsjoggen. Hälsenan som var öm på Mallis hade inte hunnit bli helt bra. Jag slängde i några akupunkturnålar i underbenet och stack sen ut...

Eller vänta! Gjorde en invägning med löpkläder på: 72 kilo. Dra åt skogen! Lägsta på tio år. Jag antar att 2 års uppehåll i styrketräning av överkroppen börjar ge resultat. Kan hänga ihop med nåt på 6% också :-)

Full fart direkt. Inledde med 4:30 och klättrade sen neråt 3:45 fart, som sen blev 4 blankt mot slutet. Rullade 7 kilometer. Fan vad nöjd jag var, det går att sprätta på lite trots allt. Nu kan jag börja jobba ner tiderna och öka på sträckan.

Kände ingenting i hälsenan. Nålarna kan ha spelat in, men även träningsvärken i vadmuskeln kan ha gjort sitt. Skit samma egentligen. Nålar och träning is the shit!

Nu ser träningstänket ut som såhär: Eftersom det är svårt att lägga mer än 10 timmar på träning i veckan så kan jag inte köra 4 timmar cykel med snittpuls 120. Det blir hårt och snabbt rakt igenom. Sträckan blir längre om jag orkar, men inte på bekostnad av farten. De 28 minuterna igår gav nog mer än dubbla tiden i 4:45 fart.

Ciao ciao!

Premiär

Idag kördes utepremiär på svenska vägar. Självklart med racer. Fredagens bakslag vädermässigt kändes som en kniv i ryggen, men solen jobbade på bra under lördag och tidig söndag.

Jag gränslade cykeln vid 15-snåret. Varmt och skönt men snöigt längs vägarna.

Rullade mot Brevik och snurrade lite där. Har hört nånstans att det är kuperat där ute. Uppgifterna stämde bra, men jag har ju vart å kört Piggen ju! Sprätte på i varenda backe och tänkte att KBCK ska få smaka denna säsong. Syran satt fint i benen och 70 min med ansträning 18 på Borgskalan känns som en välinvesterad tid.

Hade även bytt vevlager efter Mallisresan, där knakade det rejält kan jag lova men med det nya spann det fin-fint.

Nästa helg blir det ny repa, veckan efter börjar jag cykelpendla på gammelhojen.

I veckan ska jag komma igång med löp till jobbet igen. På delar av sträckan naturligtvis.

Ciao!

Dag 7

Det var upplagt för det hårdaste passet på resan. Sista dagen. På natten till tisdag blev dock brorsan dålig och fick feber. Jag var inställd på att ta en lugnare runda själv, men tog mig samman och gav mig iväg på egen hand.

GPS:ade mig via småvägar upp till Bunyola. Strax därefter började äventyret på riktigt. Jag hade cyklat 3 mil och stog nedanför Coll de Soller. Jag tog mig upp ganska enkelt även om jag tog i en del. Sen var det dags för Puig Major, 14 km med 6,2 % lutning. Den är så lång att man kommer i trans. 51 minuter tog det. Jag funderade några gånger på att vända om och cykla hem...

Jag tog mig i alla fall upp. Kicken man får är väl värt besväret. Utsikten och känslan över att ha klarat det är en oslagbar kombination. Jag rullade vidare nedför mot Cafét innan Coll dels Reis. Då skulle jag köra 2,5 km i 5% lutning. Här höll jag verkligen på att ge upp, benen var färdiga, det blåste och kroppen gjorde sjukt ont. Jag hade kommit halvvägs och hade kämpandet uppför Piggen i tankarna. Samtidigt tänkte jag att det nog dröjer innan jag kommer hit nästa gång, dessutom är det långt att ta sig till Sa Calobra hur man än gör.

Vyerna är helt otroliga i detta landskap av berg och vägar. Här har Spanjorerna verkligen lyckats med kaoset.

Man undrar vad man håller på med när man rullar utför, ner till havsnivå. Bara ner och vända för att cykla samma väg upp igen. Galenskap?

Skyltarna säger 9,5 km med 7% lutning. I början är det strax under 7% och andra halvan är lutningen snarare 8-9%. Det är hårt och det går inte fort.

680 höjdmeter senare var jag på toppen av världen kändes det som. Nu var jag på väg hem på riktigt. Stannade på Cafét och drack kaffe och köpte kola (!). 7 euro, killen vet att han kan ta betalt när alternativen saknas. Därifrån var det ca 300 hm till Piggens baksida. Blåsigt, moln och 11 grader - fullkomlig misär. Då satt 14 km utför väldigt bra, inte ens när man slipper kämpa känns den här backen kort. Den är sanslöst lång.

Gnetade på uppför slakmotan till Sollerpasset. Sen stog jag på så mycket jag orkade uppför. Gick på max sista biten, stadig puls på 168, högre gick inte. Magisk känsla att vara klar med topparna.

Dundrade på i motvinden ner mot Palma, och tog sen fram GPS:en igen. Full kaos i trafiken. Som grädde på moset kom en rejäl regnskur och dagen kändes komplett. Enhands-cykling, GPS- navigering, regnhala vägar och spansk trafik är perfekt när man är i cykelkoma. Testa!

Kom i alla fall hem helskinnad och dyngsur. Badkar, käk, cykeltvätt... Äventyret var slut för den här gången. I skrivande stund är det sista dagen på Mallorca och jag bestämde tidigt igår att det blir ingen mer cykling här. 92 mil på 5,5 cykeldagar är inte fy skam.

Tack för visat intresse!

/ Magnus

Dag 6

12 mil lugnt och sansat, förutom 3-4 stigningar där jag körde på hyfsat. Vi körde Valldemosa och sedan kusten till Andratx och vidare förbi Galilea. Vägarna är så fina så att man glömmer bort att knä, hälsena, rumpa och händer gör så ont att man bara vill lägga sig ner och dö.

Ni som varit här har kört de här vägarna och vet vad jag menar. Svårt att fånga med bilder och ännu svårare att beskriva med ord.

Har nu nått 76 mil på 4,5 cykeldagar. 1,5 dar kvar och målet är satt till 100 mil. Vi får se om det går. I morgon har vi planerat en monsterrunda = Soller, Piggen, Sa Calobra och sedan tillbaka. Massor av höjdmeter vilket försvårar miljakten. Men jag är mer nöjd om vi fixar den rundan än om miltalet blir tresiffrigt. Jag är så sliten att det faktiskt börjar bli tråkigt att cykla. Så imorgon får man kriga om det ska bli en trippel.

/Iron