GPS:ade mig via småvägar upp till Bunyola. Strax därefter började äventyret på riktigt. Jag hade cyklat 3 mil och stog nedanför Coll de Soller. Jag tog mig upp ganska enkelt även om jag tog i en del. Sen var det dags för Puig Major, 14 km med 6,2 % lutning. Den är så lång att man kommer i trans. 51 minuter tog det. Jag funderade några gånger på att vända om och cykla hem...
Jag tog mig i alla fall upp. Kicken man får är väl värt besväret. Utsikten och känslan över att ha klarat det är en oslagbar kombination. Jag rullade vidare nedför mot Cafét innan Coll dels Reis. Då skulle jag köra 2,5 km i 5% lutning. Här höll jag verkligen på att ge upp, benen var färdiga, det blåste och kroppen gjorde sjukt ont. Jag hade kommit halvvägs och hade kämpandet uppför Piggen i tankarna. Samtidigt tänkte jag att det nog dröjer innan jag kommer hit nästa gång, dessutom är det långt att ta sig till Sa Calobra hur man än gör.
Vyerna är helt otroliga i detta landskap av berg och vägar. Här har Spanjorerna verkligen lyckats med kaoset.
Man undrar vad man håller på med när man rullar utför, ner till havsnivå. Bara ner och vända för att cykla samma väg upp igen. Galenskap?
Skyltarna säger 9,5 km med 7% lutning. I början är det strax under 7% och andra halvan är lutningen snarare 8-9%. Det är hårt och det går inte fort.
680 höjdmeter senare var jag på toppen av världen kändes det som. Nu var jag på väg hem på riktigt. Stannade på Cafét och drack kaffe och köpte kola (!). 7 euro, killen vet att han kan ta betalt när alternativen saknas. Därifrån var det ca 300 hm till Piggens baksida. Blåsigt, moln och 11 grader - fullkomlig misär. Då satt 14 km utför väldigt bra, inte ens när man slipper kämpa känns den här backen kort. Den är sanslöst lång.
Gnetade på uppför slakmotan till Sollerpasset. Sen stog jag på så mycket jag orkade uppför. Gick på max sista biten, stadig puls på 168, högre gick inte. Magisk känsla att vara klar med topparna.
Dundrade på i motvinden ner mot Palma, och tog sen fram GPS:en igen. Full kaos i trafiken. Som grädde på moset kom en rejäl regnskur och dagen kändes komplett. Enhands-cykling, GPS- navigering, regnhala vägar och spansk trafik är perfekt när man är i cykelkoma. Testa!
Kom i alla fall hem helskinnad och dyngsur. Badkar, käk, cykeltvätt... Äventyret var slut för den här gången. I skrivande stund är det sista dagen på Mallorca och jag bestämde tidigt igår att det blir ingen mer cykling här. 92 mil på 5,5 cykeldagar är inte fy skam.
Tack för visat intresse!
/ Magnus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar