Dag 5

Det blev ännu en heldag i sadeln. Efter en välbehövlig vilodag kändes benen och huvudet pigga. En planerad 20-milare kändes grymt inspirerande. Vi körde enligt kartan här. Alltså en stigning efter ca två timmar. Därefter var det vägen mellan Lluc och Pollenca som gällde. Den är ett måste om ni åker hit, fantastiskt vacker och med härliga utförslöpor.

Vägen ut mot Cap Formentor är lång och kuperad. Inledningsvis är det nyasfalterat, vilket gör det grymt skönt att rulla på. Precis i början är det en stigning på 160 meter, 6,5%. Ett par tyskar spurtar om oss och strax därefter kommer deras kompisar. Vi körde randonné-fart men Matte tyckte jag skulle race:a. Jag sa att de där som spurtat kommer krokna och i samma veva höjde jag farten. När jag gick om kompisarna till duon så var det en som sög sig fast i hjulet. Jag körde på hårt uppför, spurtkillarna hade kroknat utan att ens orka halvvägs. Jag fick ta ganska mycket vind så killen bakom fick en lättare resa, han orkade aldrig gå förbi. Kollade datan på Analytic cycling och det motsvarade ca 310 watt. Vilket inte är jättemycket och det var bara 8 minuter, men skönt att man kan gå på lite hårdare. Kroppen är ju även ganska sliten.

Vägen ut var i alla fall fantastiskt vacker även om asfalten efter hotellet Formentor var riktigt usel, så var det väl värt besväret, dock tror jag inte det behövs något återbesök. Det var fullt av bilar och cyklister, troligen söndagsutflykt för många av dom.

Det blev lunch i Port Pollenca nere vid stranden. Solen värmde ordentligt och jag hade kort/kort för första gången på resan. 250 gram hamburgare och sen 7,5 mil motvind hem. Nu började dagen kan man säga. Matte hade hittat en superfin liten väg genom en dal med mycket natur runt omkring, sånt gör cyklandet en hel del lättare.

Efter Algaida hade vi i princip bara utförskörning i 13 kilometer. Solen var på väg ner, vilket är klassiskt när Hellriders är i farten. Vi bombade på friskt sista vägen hem och landade 20 min före ETA.

Distans: 197 km. Höjdmeter: 2135. Kcal: 6000.

Man är helt slut efter sådana här dagar, även om vi inte kör stenhårt så sliter det mycket på kropp och huvud. Middagen intas som ett måste eftersom aptiten inte är så stor. Resten av kvällarna ägnas åt datorn med surfande och film. Poker för brorsan.

Nu börjar jag sakna mina tjejer där hemma. Igår hade Julie lärt sig forma munnen som en puss, och det missade jag, det är typ jag som lärt henne det. Börjar längta hem.

/ Magnus