Bra feeling igen

Förra söndagen sprätte jag ju runt på räsern och mådde tipp-topp! Planerade sim på måndagmorgonen, men magviruset från helvetet hade drabbat Sofia. Det blev självklart lite oreda i mitt system också, därmed inget sim men jobb blev det. Mådde kass hela dagen och gick hem efter 75% avklarad tid. Pangfeber på kvällen och känsla som en påse skridskor. Obra med två däckade föräldrar när man är 3 månader gammal tänkte Julie. Nåväl viruset angrep inte min stålmannen-kropp lika illa som Sofias, men jag var sänkt i två dagar och sen var det back to work...

Ingen bil i torsdags, så löpkläder + kommunalt gällde. Tänkte att jag skulle softa igång med löpningen igen. Det var ett rent helvete att kubba 4,5 km. Gjorde ont överallt och magen var orolig. Efter jobbet orkade jag 1,5 km och fick sätta mig på tunnelbanan och deppa. Nederlagets klor satt som gjutet i min själ. Att känna sig så o-fit och osugen på löpning är aldrig roligt. Kroppen var inte redo.

Lite rehab och lättare styrka på fredagen. Sen var det lördagsjoggen. Hälsenan som var öm på Mallis hade inte hunnit bli helt bra. Jag slängde i några akupunkturnålar i underbenet och stack sen ut...

Eller vänta! Gjorde en invägning med löpkläder på: 72 kilo. Dra åt skogen! Lägsta på tio år. Jag antar att 2 års uppehåll i styrketräning av överkroppen börjar ge resultat. Kan hänga ihop med nåt på 6% också :-)

Full fart direkt. Inledde med 4:30 och klättrade sen neråt 3:45 fart, som sen blev 4 blankt mot slutet. Rullade 7 kilometer. Fan vad nöjd jag var, det går att sprätta på lite trots allt. Nu kan jag börja jobba ner tiderna och öka på sträckan.

Kände ingenting i hälsenan. Nålarna kan ha spelat in, men även träningsvärken i vadmuskeln kan ha gjort sitt. Skit samma egentligen. Nålar och träning is the shit!

Nu ser träningstänket ut som såhär: Eftersom det är svårt att lägga mer än 10 timmar på träning i veckan så kan jag inte köra 4 timmar cykel med snittpuls 120. Det blir hårt och snabbt rakt igenom. Sträckan blir längre om jag orkar, men inte på bekostnad av farten. De 28 minuterna igår gav nog mer än dubbla tiden i 4:45 fart.

Ciao ciao!

Premiär

Idag kördes utepremiär på svenska vägar. Självklart med racer. Fredagens bakslag vädermässigt kändes som en kniv i ryggen, men solen jobbade på bra under lördag och tidig söndag.

Jag gränslade cykeln vid 15-snåret. Varmt och skönt men snöigt längs vägarna.

Rullade mot Brevik och snurrade lite där. Har hört nånstans att det är kuperat där ute. Uppgifterna stämde bra, men jag har ju vart å kört Piggen ju! Sprätte på i varenda backe och tänkte att KBCK ska få smaka denna säsong. Syran satt fint i benen och 70 min med ansträning 18 på Borgskalan känns som en välinvesterad tid.

Hade även bytt vevlager efter Mallisresan, där knakade det rejält kan jag lova men med det nya spann det fin-fint.

Nästa helg blir det ny repa, veckan efter börjar jag cykelpendla på gammelhojen.

I veckan ska jag komma igång med löp till jobbet igen. På delar av sträckan naturligtvis.

Ciao!

Dag 7

Det var upplagt för det hårdaste passet på resan. Sista dagen. På natten till tisdag blev dock brorsan dålig och fick feber. Jag var inställd på att ta en lugnare runda själv, men tog mig samman och gav mig iväg på egen hand.

GPS:ade mig via småvägar upp till Bunyola. Strax därefter började äventyret på riktigt. Jag hade cyklat 3 mil och stog nedanför Coll de Soller. Jag tog mig upp ganska enkelt även om jag tog i en del. Sen var det dags för Puig Major, 14 km med 6,2 % lutning. Den är så lång att man kommer i trans. 51 minuter tog det. Jag funderade några gånger på att vända om och cykla hem...

Jag tog mig i alla fall upp. Kicken man får är väl värt besväret. Utsikten och känslan över att ha klarat det är en oslagbar kombination. Jag rullade vidare nedför mot Cafét innan Coll dels Reis. Då skulle jag köra 2,5 km i 5% lutning. Här höll jag verkligen på att ge upp, benen var färdiga, det blåste och kroppen gjorde sjukt ont. Jag hade kommit halvvägs och hade kämpandet uppför Piggen i tankarna. Samtidigt tänkte jag att det nog dröjer innan jag kommer hit nästa gång, dessutom är det långt att ta sig till Sa Calobra hur man än gör.

Vyerna är helt otroliga i detta landskap av berg och vägar. Här har Spanjorerna verkligen lyckats med kaoset.

Man undrar vad man håller på med när man rullar utför, ner till havsnivå. Bara ner och vända för att cykla samma väg upp igen. Galenskap?

Skyltarna säger 9,5 km med 7% lutning. I början är det strax under 7% och andra halvan är lutningen snarare 8-9%. Det är hårt och det går inte fort.

680 höjdmeter senare var jag på toppen av världen kändes det som. Nu var jag på väg hem på riktigt. Stannade på Cafét och drack kaffe och köpte kola (!). 7 euro, killen vet att han kan ta betalt när alternativen saknas. Därifrån var det ca 300 hm till Piggens baksida. Blåsigt, moln och 11 grader - fullkomlig misär. Då satt 14 km utför väldigt bra, inte ens när man slipper kämpa känns den här backen kort. Den är sanslöst lång.

Gnetade på uppför slakmotan till Sollerpasset. Sen stog jag på så mycket jag orkade uppför. Gick på max sista biten, stadig puls på 168, högre gick inte. Magisk känsla att vara klar med topparna.

Dundrade på i motvinden ner mot Palma, och tog sen fram GPS:en igen. Full kaos i trafiken. Som grädde på moset kom en rejäl regnskur och dagen kändes komplett. Enhands-cykling, GPS- navigering, regnhala vägar och spansk trafik är perfekt när man är i cykelkoma. Testa!

Kom i alla fall hem helskinnad och dyngsur. Badkar, käk, cykeltvätt... Äventyret var slut för den här gången. I skrivande stund är det sista dagen på Mallorca och jag bestämde tidigt igår att det blir ingen mer cykling här. 92 mil på 5,5 cykeldagar är inte fy skam.

Tack för visat intresse!

/ Magnus

Dag 6

12 mil lugnt och sansat, förutom 3-4 stigningar där jag körde på hyfsat. Vi körde Valldemosa och sedan kusten till Andratx och vidare förbi Galilea. Vägarna är så fina så att man glömmer bort att knä, hälsena, rumpa och händer gör så ont att man bara vill lägga sig ner och dö.

Ni som varit här har kört de här vägarna och vet vad jag menar. Svårt att fånga med bilder och ännu svårare att beskriva med ord.

Har nu nått 76 mil på 4,5 cykeldagar. 1,5 dar kvar och målet är satt till 100 mil. Vi får se om det går. I morgon har vi planerat en monsterrunda = Soller, Piggen, Sa Calobra och sedan tillbaka. Massor av höjdmeter vilket försvårar miljakten. Men jag är mer nöjd om vi fixar den rundan än om miltalet blir tresiffrigt. Jag är så sliten att det faktiskt börjar bli tråkigt att cykla. Så imorgon får man kriga om det ska bli en trippel.

/Iron

Dag 5

Det blev ännu en heldag i sadeln. Efter en välbehövlig vilodag kändes benen och huvudet pigga. En planerad 20-milare kändes grymt inspirerande. Vi körde enligt kartan här. Alltså en stigning efter ca två timmar. Därefter var det vägen mellan Lluc och Pollenca som gällde. Den är ett måste om ni åker hit, fantastiskt vacker och med härliga utförslöpor.

Vägen ut mot Cap Formentor är lång och kuperad. Inledningsvis är det nyasfalterat, vilket gör det grymt skönt att rulla på. Precis i början är det en stigning på 160 meter, 6,5%. Ett par tyskar spurtar om oss och strax därefter kommer deras kompisar. Vi körde randonné-fart men Matte tyckte jag skulle race:a. Jag sa att de där som spurtat kommer krokna och i samma veva höjde jag farten. När jag gick om kompisarna till duon så var det en som sög sig fast i hjulet. Jag körde på hårt uppför, spurtkillarna hade kroknat utan att ens orka halvvägs. Jag fick ta ganska mycket vind så killen bakom fick en lättare resa, han orkade aldrig gå förbi. Kollade datan på Analytic cycling och det motsvarade ca 310 watt. Vilket inte är jättemycket och det var bara 8 minuter, men skönt att man kan gå på lite hårdare. Kroppen är ju även ganska sliten.

Vägen ut var i alla fall fantastiskt vacker även om asfalten efter hotellet Formentor var riktigt usel, så var det väl värt besväret, dock tror jag inte det behövs något återbesök. Det var fullt av bilar och cyklister, troligen söndagsutflykt för många av dom.

Det blev lunch i Port Pollenca nere vid stranden. Solen värmde ordentligt och jag hade kort/kort för första gången på resan. 250 gram hamburgare och sen 7,5 mil motvind hem. Nu började dagen kan man säga. Matte hade hittat en superfin liten väg genom en dal med mycket natur runt omkring, sånt gör cyklandet en hel del lättare.

Efter Algaida hade vi i princip bara utförskörning i 13 kilometer. Solen var på väg ner, vilket är klassiskt när Hellriders är i farten. Vi bombade på friskt sista vägen hem och landade 20 min före ETA.

Distans: 197 km. Höjdmeter: 2135. Kcal: 6000.

Man är helt slut efter sådana här dagar, även om vi inte kör stenhårt så sliter det mycket på kropp och huvud. Middagen intas som ett måste eftersom aptiten inte är så stor. Resten av kvällarna ägnas åt datorn med surfande och film. Poker för brorsan.

Nu börjar jag sakna mina tjejer där hemma. Igår hade Julie lärt sig forma munnen som en puss, och det missade jag, det är typ jag som lärt henne det. Börjar längta hem.

/ Magnus

Dag 4

Ingen cykling idag pga regn. Vi viker ner oss ganska lätt i Brunna. Jag tog en löprunda på 40 minuter och slängde sedan in nålar i båda benen. Hoppas knäna känns bra imorgon. Konstigt att de är ömma, jag har ju ökat träningsdosen successivt enligt konstens alla regler.

Vi kommer köra till Cap Formentor, där har jag aldrig varit. En gång vände vi strax efter Port Pollenca. Det blir 20 soliga mil.

Dag 3, kort film

Dag 3

0800, klockan ringer

0830, frukost

0900, avfärd

1845, hemkomst

21,5 mil, klicka här för karta.

2150 höjdmeter (igår hade vi 1950).

6100 kcal förbrukade.

Brunna Hellriders är igång.

Vi träffade upp Peter i Felanitx och fick superb guidning på småvägarna på östra sidan av ön. Han tog oss via Villa Franca och Petra till Manacor där vi fikade och snackade doping. Peter har tränat en del med äldre spanjorer och hade lite kul anekdoter. Skrämmande sådana.

Efter det rullade vi mot Porto Cristo som är en väldigt mysig hamnstad. Därefter var det dags att ta sig an San Salvador-stigningen, med en topp på 510 meter, vi startade på 210 ungefär. Snittlutning på 6,2 %. Jag gick på ganska hårt och fick upp puls och mjölksyra till fina nivåer. På vägen upp mötte vi Lars Andersson (duktig cyklist), som kom gåendes med flickvännen. Peter morsade glatt eftersom han snackat en del med honom. Jag hade ju Sverigetröja dagen till ära, passande!

I utförskörningen satte jag nytt PB med 74 km/h.

Strax därefter dyker möjligheten att testa vägen till Castell de Santueri, en stigning med lutning mellan 10 och 22%. Med 39x28 i utväxling gick det i 10 km/h, den var seg kan jag lova. Tack och lov inte så lång. Det bästa med de här stigningarna är att det är fristående berg. Ungefär som i Randa, eller Hammarbybacken fast 7 ggr högre. Utsikten blir fantastisk.

Efter 14 mil och två stigningar började jag känna mig seg och tom på energi, blev en bonk och uteblivet tryck i benen. Som tur var hade vi 5 km till en mataffär. Cola, chips och kaffe räddade resten av dagen.

Vi rullade vidare på sköna småvägar mellan åkrar och gårdar. Knappt några bilar, och de få som kom var väldigt vänliga, sånt gillar jag. I närheten av Campos lämnade Peter oss för att cykla hemåt. Vi trummade på mot Campos och sen Llucmajor och slutligen hem. Man fick gräva djupt idag för att fixa den här rundan, men det är så det ska vara.

Lite bilder från dagen.

Småvägar när de är som bäst

Hej, jag heter Ole, jag e svensk!

Uppe på San Salvador, havet syns bakom molnen

Kaffe efter bonk

Mot slutet av dagen

Dagens tur på karta

Smärtlindring?

/ Magnus

Dag 2

14 mil in på kontot. Vi rullade iväg 09:45 när solen fått värma upp atmosfären lite. Dagens tur gick på småvägar i nord-ostlig riktning till Mancor de la vall, sen via Caimari upp till Lluc, och sen "Piggen". Utförsåkningen i 14 km är riktigt nice, känns som den backen aldrig tar slut. På måndag eller tisdag blir det tidtagning uppför, risk för syra-marinerade lårfiléer. Efter det ska vi även köra Sa calobra. Lite hellride helt enkelt.

Nere i Soller fyllde vi på med energi och satt och softade i solen en stund. Helt okej värme idag. I solen var det upp emot 25 grader, men i skuggan sjönk det till 11 som lägst, då är det inte så skönt. Jag kör med underställströja och knävärmare som jag kan rulla ner i uppförskörningarna. Sen gick resan via Deia och Valldemossa. Deia kan nog den mysigaste byn på den här ön.

Det känns bra i kroppen även om det gör sig påmint där bak att man suttit i sadeln 6 timmar. Körde lite hårdare i några backar och det kändes bra, syran kommer dock lätt men det är ju därför jag är här och tränar. Cykeln rullar fint med de nya hjulen och Continentaldäcken som jag fått som sponsring från Vättern-teamet. Har även ny kedja och kassett så cykeln känns för en gångs skull kvickare än kroppen.

Imorgon ska vi nog köra på östkusten med en kille från Happymtb som Matte cyklat lite med.

Lägger in karta och lite bilder från dagen.

Solen har bitit bra på två dagar ;-)

Dag 1

Snabbrapport från lägret: Gick upp 03:30, packade klart det sista. Var på Arlanda 5:45. Sofia åkte med Julie och sin syster upp till Ö-vik i samma veva. Så bilen var packad till bristningsgränsen. Blev lite tight om tid då killarna som skulle ta emot min cykel inte dök upp. Med lite hjälp gick jag genom säkerhetskontrollen en kvart före planet skulle åka, klev på sist, och det var tur att gatepersonalen var förvarnade.

Väl nere så drogs i vanlig ordning en lättnadens suck när allt bagage kommit fram. Satte mig sedan på bussen för att åka till hotellet. Brorsan mötte upp i shorts och t-shirt, men han är inte helt hundra alltid. Själv hade jag jacka på mig. Vi slängde ihop min cykel och stack iväg. Upp till Bunyola och vidare till Orient. En lättare sväng på 8,5 mil i snacktempo, men det kändes ändå i kroppen att formen är långt bort.

Brorsan blev bergakung idag, hur det gick till behöver vi inte gå in på.

Imorn börjar allvaret. 14 mil med Piggen "from behind".

/M

Inget ämne

Tjena fan!

Har jag sagt att det är Mallis snart? Nu känns det nära, fan vad gött det ska bli att cykla på riktigt. Det kommer dock att bli jobbigt att vara ifrån mina favorittjejer. De åker till Ö-vik samtidigt som jag är borta.

Jag har fått till hyfsat många trainerpass, men väldigt korta, alla under timmen. Imorgon får det bli 2 timmar under Vasaloppet, sen packar jag ner trainern för i år. Jag förväntar mig vår när jag kommer tillbaka. Då ska det kränkas och formtoppas inför Vättern. I veckan var jag och hämtade 2 par däck som ingår i sponsringen av vårt lag. Vi har ett grymt teamleader-par som verkligen har fixat lyx till oss "motionärer".

På morgonsimmet i fredags fick jag till en ny teknisk detalj som förhoppningsvis ska höja farten ytterligare ett snäpp. Det är verkligen kul när små framsteg görs. Det hela handlar om att inåtrotera axeln så att armbågen kommer högre än handen när man ska ta ett nytt simtag. Kallas catch, alltså när man fångar vattnet. På detta sätt blir underarmen fortare vertikal och kan börja dra kroppen/skjuta bak vattnet tidigare. Så nu får det bli mycket fokus på att få in detta rörelsemönster så det känns naturligt, för det gör det inte kan jag lova.

Klämde 45 min löp idag. Snorhalt, ingen löpglädje alls. Nu får Ida sätta fart.

Förra lördagen inledde jag operation replica av ett soffbord.. Idag har jag grundmålat och spacklat det. Imorgon väntar slipning och mer grundfärg + spackel. Sen slipning och förmodligen två lager färg. Planen är att sedan köpa en stenskiva i marmor och lägga på. Vad tror ni om det? Originalbordet kostar 5 lök. Jag köpte material för 600:-

Det känns som jag blandat upp bloggen med massa trams, men det är nog för att triathlonen inte tar upp lika mycket av min tid längre. Håll ut till våren och sommaren då kommer superintressanta reportage från någon cykelrunda. Fikabilder, pulskurvor och kränkarberättelser kommer självklart inkluderas.

Nya däcken har monterats på nya hjulen.

Under syns soffbordet.

Innan målning.

Nästa gång vi hörs är jag på Mallorca, hade jag nämnt att jag ska dit? :-)