Solskenscyklisten

Formen börjar infinna sig. Alla grenar känns bra. Idag fick jag köra trainer när Julie sov, annars hade det inte blivit någon träning. 2 x 20 på 600 watt blev det, riktigt bra siffror ;-) Äsch! jag har ingen wattmätare, men jag hade samma motstånd som på 4x4 min i februari, så något måste blivit bättre.

I morgon inleder jag ett intervallblock på 3-4 dagar. Där kör jag two-a-days med fokus på intensitet. Det är ett upplägg jag använt förut för formtoppning, och det har fungerat bra. Tävlingen är den 15 juli i Sövde. Halv iron = 1,9 / 90 / 21 km. Full fart från start sen ökar jag på cykeln.

Iron maiden - Rock in Rio i lurarna. 

Maxim active hydration i flarrorna.

Imorn väntar sim i Hellas 0600 sen löpintervaller. Allt klart före 10. Heja heja!

/M

Tågluff med lite cykling

Det blev ingen finisher t-shirt i det här loppet (tygmärke hade utlovats). 

DNS, DNS, DNF - vilken säsong man gjort hittills. Det kan nog vara bra att misslyckas och ha lite motgångar ibland. Allvarligt så är jag inte ett dugg missnöjd eller besviken.

Efter 18 timmar på tåg anlände vi vid Riksgränsen. Efter Kiruna hade man bula i brallan när vi åkte längs Torneträsk och den väg vi skulle cykla på. Incheck på vandrarhem, cykelmeck, infomöte och käk avklarades innan det var dags att sova. Uppstigning 0545. Frukost, ombyte, packning av väska. Start 0800 i lätt duggregn och ensiffriga grader.

Vägarna blev snabbt torra. Här efter ca 40 minuter.

 Första punkan efter ca 2 timmar. Vägen ner till Kiruna var helt fantastisk.

Det flöt på bra i medvinden. Här var jag och brorsan solo efter 20-25 mil. Vi hade tappat den grupp på fem personer som vi var i täten med. Sen stannade vi till och då kom allihopa (12 pers) och vi jagade ikapp, men brorsan åkte på punka bara 5 min efter det. Vi fick därmed fortsätta själva. Jag drog 98% av tiden i 12 mil.

5 mil innan Jokkmokk blev vi ikappkörda av förstaklungan igen. De hade stannat i Gällivare för mat, och vi hade bara tagit ett snabbstopp. I Jokkmok käkade vi tillsammans och sedan rullade alla vidare genom natten.

 Grabbarna väntar på stock when the night closes in.

Ögonmisären efter 12 timmar. Det här var dock ingenting mot hur de såg ut på morgonen efter. Det här var något jag visste skulle bli problematiskt. Jag har nämligen linser som är av hårdplast, och därmed lättirriterade ögon. Det blir alltid lite turbulens bakom glasögonen och därmed blir det kaos vid längre cykelturer. Linserna kladdar även igen en hel del vilket försämrar synen markant. 

Stoppet vid Arvidsjaur. En räddning i natten, klockan var 0200 och det var ljust som på dagen, vilket dock inte framgår av bilden. Kalle i vit tröja hade kört i den tills nu, ingenting under. Själv hade jag 3ggr så mycket kläder. Det hade regnat och var 5 grader.

Vid 3-snåret efter ett bergspris. Solen syns i bakgrunden, det var en härlig syn.

Vad hände då? Jag hade pigga ben hela tiden. Lite problem med kyla eftersom ansträningsnivån inte är superhög vid långcykel. En hälsena värkte mer än förväntat. Knäna strejkade inledningsvis men det släppte efter 20 mil. Annars var det vanliga plågor i händer, axlar, fötter och rygg. Baken var dock relativt bra trots att jag svettades där nere en del (hade Assos nya varmare brallor). Ögonen var som sagt åt helvete.

Efter 61 mil när vi var 4 mil från Storuman höll jag på somna på cykeln några gånger. Då var klockan ca 6 på morgonen. Jag sa till brorsan att ett powernap var nödvändigt. Han kände samma sak. Min tanke var att vi skulle ta en timmes paus och sen köra vidare till Storuman och eventuellt ansluta med de andra, alternativt vila lite till och sen köra 29 mil till Östersund själva. Jag visste att jag skulle orka hålla den fart storgruppen höll de 4 milen till Storuman. Vi hittade ett trähus vid en sjö med en eldstad i mitten. Vi försökte sova men det blev kallt och vi ordnade en brasa, vilket var tillräckligt. Jag lyckades somna till och kände för att fortsätta. Brorsan hade dock svårare att vakna till och när vi körde iväg hade han problem att ligga på rulle trots att jag höll igen ordentligt. När vi kom till Storuman beslutade vi gemensamt att bryta. 

Personligen tyckte jag det var bättre att bryta i god tid istället för att köra ytterligare 50 mil och sen bryta. När jag följt de andra cyklisterna på nätet så anlände första gänget till Ö-sund 23:30. När vi skulle ha anlänt vågar jag knappt spekulera i. 

Det blev därmed tåg till Östersund där vi sov över och sedan tåg hem till Stockholm med cyklarna i sopsäckar. Jag spenderade mer tid på tåg än på cykel. Inte helt enligt planen.

Jag är ändå nöjd med att ha fått cykla från Riksgränsen och i midnattssol. Tidigare hade jag inte varit norr om Östersund och hade endast cyklat 34 mil i ett svep. Nu blev det mer än 60 mil och ett dygns cykling. Fick in en del på erfarenhets- och upplevelsekontot  trots allt. 

Nu satsar jag fullt på triathlon igen. Om två veckor är det dags för en halv ironman. Sim och löpformen var väldigt bra innan detta långpass. 

/Magnus

No Surrender

Då är allt fixat, packat och ordnat. Ingen återvändo! Hann aldrig fota cykeln i "race-utförande", men kanske hinner med det imorgon på plats vid starten. Det blev en fullproppad saddelväska. Det är batterier, sladdar och hygienartiklar framför allt. Ett par extra strumpor och cykelbyxor har jag även klämt in. Det ser ut att bli regn på första etappen ner till Östersund så det kan vara bra att byta byxor om det är mycket grus i dem som sprutat upp från vägen. Väl i Ö-sund kan jag tvätta båda paren.

  Allt på bilden är inte i saddelväskan, men nästan. Energin från Maxim hamnar i ryggfickan och lite av den skickas till Östersund. 

Silvertejp kan rädda en ibland.

På cykeln sitter ett par nya Continental GP24. Ett däck som jag haft förut och trivts bra med. Bra grepp och punkasäkert.

Förhoppningsvis kommer nån twitter- eller facebook-rapport längs vägen.

Ses i krutröken!

Förberedelser Sverigetempot

Det händer mycket i långcyklar-världen just nu. På andra sidan Atlanten bombar Gunnar  gunnarscykelblogg genom USA. Han är halvvägs nu. Vilken hjälte!

Här hemma gjorde Andreas Linden ett försök att köra genom landet på 100 timmar. Dessvärre har han fått avbryta pga smärtor. Tråkigt! Det var ett intressant projekt.

Om mindre än en vecka startar jag (och några till) äventyret med att ta sig genom Sverige på cykel. Vi är några stycken som diskuterat 100 timmar, och det skulle vara häftigt att köra mot ett mål. Dock är jag för osäker på min långcyklar-kapacitet för att kunna sätta några mål. Vi har 9 dygn på oss, men förhoppningsvis är vi framme efter ca 105-110 h.

Om man ger sig på en jämförelse mellan Sverigetempot med Sverigeloppet så hittar man mer skillnader än likheter enligt mig. Sträckan och redskapet är ju detsamma, men allting runt genomförandet är annorlunda, inte minst riktningen. Vi har ingen följebil vi kan hoppa in i när vi blir trötta, ingen rullande cykelservice, ingen massage. Andreas Linden hade en tyngre fysisk utmaning än vi, men samtidigt en väldigt stor trygghet (helt enligt hans önskemål, vad jag förstått). Tänk om det blir regn och 5 grader första natten samtidigt som cykeln går sönder för någon på Sverigetempot, det kanske är 10 mil till närmsta större bebyggelse, ännu längre till en cykelaffär. Det är det äventyret som lockar mig, ovissheten och misären; när tankarna hittar nya vägar som man inte trodde var möjliga.

Varje dag håller jag på med förberedelser, införskaffar saker, skruvar med cykel, tränar etc. Jag kommer ha en tempobåge på cykeln för att ha en extra sittställning där jag kan vila händerna. Jag har en 4 liters saddelväska som sannolikt blir knökfull. Innan jag packar ner allt ska jag fota och lägga upp några bilder på alltihop.

Om någon randonnéräv läser detta och har några kloka tankar så är jag tacksam för all input.

Over and out!

DNS x 2

Det är inget vidare på leveransfronten just nu. Två tävlingar utan start. Maran ville jag inte köra pga det dåliga vädret, och det beslutet är jag glad över, särskilt efter att ha sett eländet på tv'n. 

Idag skulle jag kört Vätternrundan men valde att inte starta då jag inte kände mig helt kurrant i natt och i morse. Jag och Henke (aka. Herr Nilsson, styrkecoachen), som skulle starta 03:58, stack ner till Motala igår och mötte upp hans bror på en camping för att sova i husvagn. Missade tyvärr mötet med Conti som hölls kl 18. Nummerlapparna hämtades ut strax före avspark i fotbollsmatchen och sedan fick vi följa den medan vi fixade i ordning cyklar och kläder.

Vi somnade alla ganska bra, men jag vaknade när de andra skulle iväg till sin start. Lyckades somna om men sen började regnsmattret på husvagnstaket, det vräkte ner hela morgonen. Därmed blev det ganska dålig sömn. Med förra årets VR i minnet när jag var sjuk men körde ändå, så insåg jag att det inte var en bra idé att ge sig ut i regnet och kriga när jag inte kände mig helt frisk. Den gången fick jag en veckas konvalescens. Det har jag inte råd med i år eftersom Sverigetempot är om en dryg vecka och det är årets stora mål. Så nu är det full fart på slutplaneringen av det äventyret. Kan hända att det dyker upp lite bilder på pimpad cykel under veckan. 

För övrigt lyckades Conti slå förra årets tid med 4 minuter (7:08). Riktigt starkt kört. Grattis till er allihopa! 

För Henke gick VR-debuten bra. Han rullade in på 10 timmar med pigga ben på en oväxlad Yosemite damcykel från Biltema (har en fin bild, men inget publiceringstillstånd... än!).

/ Magnus

Race plan Stockholm maraton

Det börjar dra ihop sig till maran. Lördag kl 12 går starten. Jag har funderat lite över hur jag ska springa. Efter lite efterforskning verkar det vara väldigt få som lyckas med en negativ split (snabbare andra halva) på Stockholm maraton. Det kan delvis bero på att banan har två varv som inte är identiska men även på att det är ganska många höjdmeter den sista milen; Västerbron och Vasastan. Förmodligen beror det främst på att de flesta går ut för hårt eller inte är optimalt tränade för maraton, som är en knepig distans. Halvmara kan man planera ganska enkelt efter sitt PB på 10k, men på 42k är det sista milen som är viktigast, så det gäller att springa väldigt konservativt inledningsvis.

Igår körde jag genrep på 29k, tid 2.15. Körde uppvärmning 3k i 5-fart, sedan 4x3000 progressivt, där varje kilometer gick i 4.30 / 4.00 / 3.30 / 1 min vila. Eftersom jag körde detta med Lelle-sprätt så blev det lite hårt mot slutet. Min gubbvad var trött helt enkelt, men jag joggade sedan hem 14k där det gick segt i början men sista milen gick på 45 min. Löpsteget och musklerna kändes ändå skapliga. Farten finns där, hjärtat är med, uthålligheten likaså.

Jag vill ju åtminstone lyckas hålla en snittfart på 4:00 / km på lördag. Det ger en sluttid på 2:48. Just nu tänker jag mig att lägga de två första milen på 39, och halva loppet på 1.22 cirka. Det ger lite marginal för andra halvan. Jag tror inte jag lyckas med en negativ split även om jag lägger de första milen på 40 eller strax över. Den största fördelen som jag upplever med neg. split är att man springer snabbare än konkurrenterna på slutet, alltså stor mental fördel. Skulle jag ändå lyckas att göra halvan på 1.22 och sedan hålla samma fart i mål, så uppnår jag ju det mål jag satte i höstas på 2.45. Jag har dock ändrat det pga jag inte kunna träna lika mycket fart som jag velat, däremot har jag mycket mer distanspass än tidigare år jag sprungit maraton.

Ses på banan på lördag, ska bli 8 grader och moln. Heja vädret!

/ M

Veni, vidi, avhängd

Det blev kanske ingen solskenshistoria resultatmässigt på helgens Kinnekulle, men vädret, sällskapet och känslan var alla tiders. Kort version; cykla backar är inte min grej.

Halv nio gick starten på söndagsmorgonen. Rakt in i en 2,5 km backe med varierande lutning. Inledningsvis en brantare knix, följt av en slakmota med ett avslutande brantare parti på några hundra meter. På toppen var målgången. Det som gjorde backen så jobbig var att man låg på rött inför det avslutande branta partiet. Det blev stora skillnader mellan duktiga backcyklister och de som inte har någon växel kvar att lägga i på slutet. Jag tillhör den senare kategorien.

Loppet gick på en varvbana om ca 12 km och vi körde 6 varv, vilket gjorde att backen kördes 7 gånger. De 4 första gångerna var jag med över krönet och kunde köra med klungan på resten av varvet, som för övrigt gick långsamt när alla körde avvaktande. Det gällde verkligen att kriga för att hänga med klungan uppe på toppen, vägra släppa!

Jag hade legat långt bak i klungan halva loppet och kände att sannolikheten att bli avhängd i backen på femte försöket var väldigt stor. Därför gled jag upp i spets där flera i Conti befann sig. Viktor, vår tempokung (vann Hammarö tre-dagars), som hade anfört klungan stora delar av loppet såg lite glansig ut så jag lade mig framför honom för att avlasta. Det gick inte överdrivet fort och jag körde ej heller på max, men fick ju heller ingen återhämtning som man får bakom klungan. Trodde det skulle rulla om folk men jag fick köra några kilometer längst fram ända till vi gick in i backen. Efter första knixen hade största delen av klungan gått om. Jag bet mig kvar till sista branten men lyckades inte hinna med tåget den gången. Fick istället köra paråkning med en annan avhängd i två varv. Krigade inte för att krympa avståndet direkt utan det räckte med att tugga styrlinda i backen två gånger till. Kom i mål 6 min efter segraren.

Det här var alltså min debut i tävlingscykling på landsväg. Enligt många den tuffaste banan i landet. Det förvånar mig inte. Min cykelträning går främst ut på att köra så jämnt och energisnålt som möjligt, med låga mjölksyranivåer. Den här typen av lopp är raka motsatsen med full gas blandat med noll gas. Det blev i alla fall en kul upplevelse och ett jäkla bra träningspass, har aldrig haft så hög puls i cykling. Det var skoj att träffa GBG-gubbarna som utgör majoriteten av Conti TT CK. Det bjöds på fika och skojades efter loppet. Sådant uppskattar man som gammal lagidrottare.

Håll utkik på Contibloggen, där kommer det med största sannolikhet grymma bilder inom kort. Länk högst upp till vänster.

Väl hemma efter 5 timmar i bil pussade jag Julie godnatt och stack ut på en löptur. Behövde programmera om benen inför lördagens mara. det blev 14k med 4:30 i snitt. Riktigt sega fyra första men mot slutet klämde jag 3k i 3:45 fart. Så nu är jag löpare i en vecka, sen cyklist igen. Självklart simmare simultant, utepremiär lite senare idag -Magiskt!

/ M

ps. hellre välhängd än avhängd. ds