Dag 3, kort film

Dag 3

0800, klockan ringer

0830, frukost

0900, avfärd

1845, hemkomst

21,5 mil, klicka här för karta.

2150 höjdmeter (igår hade vi 1950).

6100 kcal förbrukade.

Brunna Hellriders är igång.

Vi träffade upp Peter i Felanitx och fick superb guidning på småvägarna på östra sidan av ön. Han tog oss via Villa Franca och Petra till Manacor där vi fikade och snackade doping. Peter har tränat en del med äldre spanjorer och hade lite kul anekdoter. Skrämmande sådana.

Efter det rullade vi mot Porto Cristo som är en väldigt mysig hamnstad. Därefter var det dags att ta sig an San Salvador-stigningen, med en topp på 510 meter, vi startade på 210 ungefär. Snittlutning på 6,2 %. Jag gick på ganska hårt och fick upp puls och mjölksyra till fina nivåer. På vägen upp mötte vi Lars Andersson (duktig cyklist), som kom gåendes med flickvännen. Peter morsade glatt eftersom han snackat en del med honom. Jag hade ju Sverigetröja dagen till ära, passande!

I utförskörningen satte jag nytt PB med 74 km/h.

Strax därefter dyker möjligheten att testa vägen till Castell de Santueri, en stigning med lutning mellan 10 och 22%. Med 39x28 i utväxling gick det i 10 km/h, den var seg kan jag lova. Tack och lov inte så lång. Det bästa med de här stigningarna är att det är fristående berg. Ungefär som i Randa, eller Hammarbybacken fast 7 ggr högre. Utsikten blir fantastisk.

Efter 14 mil och två stigningar började jag känna mig seg och tom på energi, blev en bonk och uteblivet tryck i benen. Som tur var hade vi 5 km till en mataffär. Cola, chips och kaffe räddade resten av dagen.

Vi rullade vidare på sköna småvägar mellan åkrar och gårdar. Knappt några bilar, och de få som kom var väldigt vänliga, sånt gillar jag. I närheten av Campos lämnade Peter oss för att cykla hemåt. Vi trummade på mot Campos och sen Llucmajor och slutligen hem. Man fick gräva djupt idag för att fixa den här rundan, men det är så det ska vara.

Lite bilder från dagen.

Småvägar när de är som bäst

Hej, jag heter Ole, jag e svensk!

Uppe på San Salvador, havet syns bakom molnen

Kaffe efter bonk

Mot slutet av dagen

Dagens tur på karta

Smärtlindring?

/ Magnus

Dag 2

14 mil in på kontot. Vi rullade iväg 09:45 när solen fått värma upp atmosfären lite. Dagens tur gick på småvägar i nord-ostlig riktning till Mancor de la vall, sen via Caimari upp till Lluc, och sen "Piggen". Utförsåkningen i 14 km är riktigt nice, känns som den backen aldrig tar slut. På måndag eller tisdag blir det tidtagning uppför, risk för syra-marinerade lårfiléer. Efter det ska vi även köra Sa calobra. Lite hellride helt enkelt.

Nere i Soller fyllde vi på med energi och satt och softade i solen en stund. Helt okej värme idag. I solen var det upp emot 25 grader, men i skuggan sjönk det till 11 som lägst, då är det inte så skönt. Jag kör med underställströja och knävärmare som jag kan rulla ner i uppförskörningarna. Sen gick resan via Deia och Valldemossa. Deia kan nog den mysigaste byn på den här ön.

Det känns bra i kroppen även om det gör sig påmint där bak att man suttit i sadeln 6 timmar. Körde lite hårdare i några backar och det kändes bra, syran kommer dock lätt men det är ju därför jag är här och tränar. Cykeln rullar fint med de nya hjulen och Continentaldäcken som jag fått som sponsring från Vättern-teamet. Har även ny kedja och kassett så cykeln känns för en gångs skull kvickare än kroppen.

Imorgon ska vi nog köra på östkusten med en kille från Happymtb som Matte cyklat lite med.

Lägger in karta och lite bilder från dagen.

Solen har bitit bra på två dagar ;-)

Dag 1

Snabbrapport från lägret: Gick upp 03:30, packade klart det sista. Var på Arlanda 5:45. Sofia åkte med Julie och sin syster upp till Ö-vik i samma veva. Så bilen var packad till bristningsgränsen. Blev lite tight om tid då killarna som skulle ta emot min cykel inte dök upp. Med lite hjälp gick jag genom säkerhetskontrollen en kvart före planet skulle åka, klev på sist, och det var tur att gatepersonalen var förvarnade.

Väl nere så drogs i vanlig ordning en lättnadens suck när allt bagage kommit fram. Satte mig sedan på bussen för att åka till hotellet. Brorsan mötte upp i shorts och t-shirt, men han är inte helt hundra alltid. Själv hade jag jacka på mig. Vi slängde ihop min cykel och stack iväg. Upp till Bunyola och vidare till Orient. En lättare sväng på 8,5 mil i snacktempo, men det kändes ändå i kroppen att formen är långt bort.

Brorsan blev bergakung idag, hur det gick till behöver vi inte gå in på.

Imorn börjar allvaret. 14 mil med Piggen "from behind".

/M

Inget ämne

Tjena fan!

Har jag sagt att det är Mallis snart? Nu känns det nära, fan vad gött det ska bli att cykla på riktigt. Det kommer dock att bli jobbigt att vara ifrån mina favorittjejer. De åker till Ö-vik samtidigt som jag är borta.

Jag har fått till hyfsat många trainerpass, men väldigt korta, alla under timmen. Imorgon får det bli 2 timmar under Vasaloppet, sen packar jag ner trainern för i år. Jag förväntar mig vår när jag kommer tillbaka. Då ska det kränkas och formtoppas inför Vättern. I veckan var jag och hämtade 2 par däck som ingår i sponsringen av vårt lag. Vi har ett grymt teamleader-par som verkligen har fixat lyx till oss "motionärer".

På morgonsimmet i fredags fick jag till en ny teknisk detalj som förhoppningsvis ska höja farten ytterligare ett snäpp. Det är verkligen kul när små framsteg görs. Det hela handlar om att inåtrotera axeln så att armbågen kommer högre än handen när man ska ta ett nytt simtag. Kallas catch, alltså när man fångar vattnet. På detta sätt blir underarmen fortare vertikal och kan börja dra kroppen/skjuta bak vattnet tidigare. Så nu får det bli mycket fokus på att få in detta rörelsemönster så det känns naturligt, för det gör det inte kan jag lova.

Klämde 45 min löp idag. Snorhalt, ingen löpglädje alls. Nu får Ida sätta fart.

Förra lördagen inledde jag operation replica av ett soffbord.. Idag har jag grundmålat och spacklat det. Imorgon väntar slipning och mer grundfärg + spackel. Sen slipning och förmodligen två lager färg. Planen är att sedan köpa en stenskiva i marmor och lägga på. Vad tror ni om det? Originalbordet kostar 5 lök. Jag köpte material för 600:-

Det känns som jag blandat upp bloggen med massa trams, men det är nog för att triathlonen inte tar upp lika mycket av min tid längre. Håll ut till våren och sommaren då kommer superintressanta reportage från någon cykelrunda. Fikabilder, pulskurvor och kränkarberättelser kommer självklart inkluderas.

Nya däcken har monterats på nya hjulen.

Under syns soffbordet.

Innan målning.

Nästa gång vi hörs är jag på Mallorca, hade jag nämnt att jag ska dit? :-)

Snabbis!

Träningsmässigt är det lite status quo. Simmet trummar på bra, löp står typ still pga kylan, cykeln står på trainern och rumpan har gnidits några korta pass. Mallis snart!

Ingen utveckling just nu, jag har inte motivationen och är sjukt less på kallt väder. Men jag håller mig frisk, skadefri och är hela tiden sugen på att sparka igång på riktigt. Viktiga ingredienser allihop.

Just nu läser jag en kurs i sensorisk stimulering vid muskuloskeletal smärta. Vi lär oss akupunktur och teoriserar kring smärtfysiologi. Ett väldigt intressant ämne, något jag faktiskt kan tänka mig att fördjupa mig inom. Jag har även fått lite vatten på min kvarn gällande träning vid långvariga smärtproblem i senor, som jag skrivit om förut. Det arbetet blev aldrig klart men jag har läst vidare och fått lite nya uppslag från min lärare som i princip sågar professor Alfredssons teorier. Det kommer mer jag lovar (men det kan ta tid).

En snabb bara: Ni som knaprar i er NSAID (voltaren etc.) så fort ni skadat er eller har ont. Varför gör ni det? Vill ni stoppa inflammationen? Om ni har sett på Fuskbyggarna nån gång så kanske ni tycker de bygger lite taskigt. En inflammation är hela grunden till kroppens reparation, låt den sköta det själv. Ta inte död på de som kör dit byggmaterialet, gjuter grunden och sätter reglarna. Evolutionen har skapat en fantastiskt metod för att återställa kroppen, sabba inte det. Undvik istället det som varit orsaken till det onda i 7-10 dagar, sen ökar ni successivt, utan att få smärta efter utförd aktivitet.

Capiche?

Nu njuter vi av lördagen, mys med Julie, vinterstudion och lite trainer. Ska även snickra ett soffbord. Håll i hatten!

/Olle-bolle

Varför inte!

Just nu är det ingen löpglädje alls, halkan som råder är verkligen jobbig. Det är helt värdelöst att trippa fram på isen mellan Hornstull och Beckomberga. Dubbar/broddar vägrar jag. Man får väl avvakta ytterligare.
Jag sprang i alla fall 3:30 tusingar ute i måndags så jag ligger hyggligt till, bättre än förra året.

Simmade 1500m test med klubben i tisdags, känslan var inte jättebra. Jag drog första 700m med successivt minskande fart. Sen låg jag och draftade, vilket är enorm skillnad. Gick in på 25:00 efter att ha stått på kanten 20 sek pga omsimningar. Med bra känsla och rätt disposition tror jag att jag kan fixa 24:30 utan draft. Vilket jag är nöjd med. Ikväll väntar 4x200m med start var 7:e minut. Målet är att göra samtliga under 3:00.

Jag följer ju en del bloggar av likasinnade individer. Allt från hobbynivå till elit och världsklass. Det är oftast motiverande och inspirerande läsning... Men! varför är alla så återhållsamma med tider, resultat och värden? Man törs knappt skriva vad man väger. Varför inte?
För fan, våga skriv era upplägg, hur ni tänker och vad det ger just er. Dela med er. Eller så kan ni gå och tro att ni hittat en magisk formel för hur man blir bättre. Saken är den att det som funkar för en person kanske är värdelöst för en annan. Därmed onödigt hemlighetsmakeri. Berätta och inspirera istället. Observera att detta inte gäller alla. Det finns de som är vädligt detaljerade i sina bloggar.
Om 4 veckor drar jag till Mallis. På måndag börjar jag köra trainer. Minns inte ens sist jag gnuggade en sadel mot tuber ischi *. Brorsan är där redan. Han har rapporterat lite från proffscirkusen på Brunnahellriders
Önskar jag var på plats redan nu, men det är bara att uthärda träningsabstinensen.

*sittbensknölen

Later!

Ps. 74,5 kg väger jag, tajtisch. 73 till tävlingssäsongen, IggyPopisch