Idag sket det sig med löpningen. Hade stora förväntningar eftersom vaden känts bra under rehabövningarna. Den pajade dock efter 4 km idag. Den pajade rejält, fick gå hem. Så nu är det vila från löpning i 2 veckor, sen känner jag efter men har inga förhoppningar om att kunna köra någon vidare träning innan tävlingen. Jag får vara glad om jag ens klarar springa på race day. Riktigt surt då det har känts bra i övrigt.
Jag har aldrig haft så stort sug efter att löpa som jag har nu, bara för att jag inte kan. Besviken på mig själv att jag inte skött träningen bättre. Att undvika skada och sjukdom har ju varit mitt framgångsrecept.
Får lägga krutet på cykling och simning en tid framöver.
/ Magnus
surt som fan att läsa. men mirakel kan hända, vila ordentligt, så får du ta CPH på volley.
SvaraRaderamåste också flika in att jag hade i vintras en svårdiagnostiserad stressfraktur, som inte identifierades varken av idrottsläkaren, eller på röntgen, men först på MR (magnetresonans) kunde de se sprickor i benet. först trodde jag att jag hade en sträckning som jag försökte behandla med lite liniment, plus vila några dagar. när jag sedan skulle springa mitt terrängmarathonlopp i februari (strax efter att jag fått min lilla "bristning" i vaden som jag då trodde) så klarade jag 1 km. 1 km av 42! Fick sedan ta bil hem, kunde inte gå. sedan uppsökte idrottsläkare etc som efter MR konstaterade just stressfraktur i fibula (lilla vadbenet, på utsidan). tog några månader att läka.
poängen är att man kan aldrig vara säker på vad skadan är. I mitt fall trodde läkaren absolut inte att det var en stressfraktur (absolut inte jag heller), men det var det ju trots allt. Och fraktur respektive sträckning/överbelastning har ganska olika rehab-program, om man säger så.
Kan vara värt att kolla extra noga nu när du har ett par veckor på dig.
Tack för omtanken Peter. Är dock tämligen säker på att det inte är en stressfraktur, även om tankarna gått åt det hållet också. Tack och lov har jag lite medicinsk kunskap att luta mig emot (vet inte om du vet att jag är sjukgymnast?). Men du har även rätt i att man inte alltid kan veta vad skadan är, men man får börja med det mest sannolika och behandla därefter. MR är lite tidigt i dagsläget och faktiskt inte befogat, men kan absolut bli aktuellt, och då får jag nog ta den nepotistiska vägen ;-)
SvaraRaderaSom sagt, tack för omtanken. Det är alltid bra med nya infallsvinklar.
Trist att läsa, hoppas på snabb läkning.
SvaraRadera//Patrik