måndag 14 juni 2010

No carbs, high BCAA

Igår körde jag Kilsbergen triathlon. En tävling som profilerar sig som Sveriges tuffaste på olympisk distans (1,5 / 40 / 10 km). Med all rätt måste jag säga, cyklingen som var 44 km hade två rejäla stigningar per varv, som var 22 km. Löpningen om 10,8 km var dels i rejäl terräng med ojämnt underlag och en del stenar, dessutom en ordentlig backe (typ uppför en slalombacke) som sprangs två gånger. Nedan ser ni hur fin höjdkurvan på cyklingen var.


Jag och supporterklubben Sofia åkte bil till tävlingen som gick strax utanför Örebro. Till vår hjälp hade vi GPS:en i min Iphone. Såg kanonbra ut med en kort och bang-on-target-väg. När vi rullade in på en grusväg kändes det lite flummigt, men det var ändå så nära till nästa väg. Sen visade luren att vi skulle rakt fram, då hamnar vi på traktorväg som knappt var körbar. Jag orkade inte vända och köra tillbaka eftersom vi kört ganska långt på småvägarna, och vi skulle bara ha 100 meter till nästa korsning. Som tur var dök en asfalterad väg upp och vi kunde rulla vidare till tävlingscentrum.

Jag hade missat att ta med kolhydrater att ha i min sportdryck, tänkte att jag kunde köpa på plats, men tji fick jag (misstag 1). Därmed var det enbart grenade aminosyror (BCAA) i mina flaskor. En bar hade jag tejpat på cykeln.

Sjön var riktig mörk, mina simglasögon likaså (misstag 2). Höll på krocka redan på uppvärmningen. Jag hade knappt simmat på nästan en månad, förutom lite på Kreta och ett test av våtdräkten i vattnet utanför Långholmen. Nåväl, tanken med tävlingen var att få motivation till träningen inför Kalmar eftersom jag missat två höjdpunkter denna säsong. Cykelformen är ju inget vidare heller.

Starten gick 13:05, 3x500m skulle simmas, jag var helt död efter 200 meter Tarzansim och allmänt vattenbrottande. Trängseln i simningen måste jag träna mer på helt klart. Fick sen igång någorlunda flyt och låg lite på fötter men navigeringen var inte så bra. Sista varvet gick helt klart bäst. Dock kändes det som om jag inte hade något drag i vattnet alls, bara gled igenom med handen. T1 gick bra, våtdräkten av smidigt och tempohjälmen på snabbt, tyvärr lite strul med skorna på cykeln.

Cyklade helt okej, men fann mig ligga och myscykla emellanåt, tog dock många placeringar och tappade bara en. Fredrik Swahn som jag faktiskt slog på simmet kom ifatt efter ca 15 km. Drack min sportdryck och fick grym langning av Sofia efter varvningen (jag ville safe:a med drycken, men hade kanske klarat mig på en flarra). Tappade min bar som jag tog loss från cykeln och la i fickan på linnet.
T2 gick lite sämre, sprang i cykelskorna till mina grejor. Sulan på ena löpdojjan korvade sig och jag fick göra om och rätt.

I början på löpningen var fötterna så kalla att jag knappt kände något, det släppte efter ett par kilometer, och då blev löpsteget helt okej. Fick lite krampkänningar under löpningen samtidigt som jag tog ganska många placeringar. Med ca 1,5 km kvar fick jag ett rejält kramphugg och var tvungen att stanna, men det hjälpte inte så jag sprang haltandes en bit och kunde till slut slappna av tillräckligt för att springa i mål. Hade en kille ca 20 meter framför mig men vågade inte ge honom en match då jag trodde jag skulle krampa och torska spurten i alla fall.

Sammantaget så är jag ändå ganska nöjd med att ha genomfört min första olympiska. Det tog ungefär 2:30 och jag intog alltså inga kolhydrater under loppet. Kände ingen tomhet alls - Intressant!
Nu är det våtdräktssimning och cykling som gäller.

Resultatet är inte presenterat än, men jag bjuder på lite bilder så länge.

Dagens sötaste
GPS is the shit





/Magnus

1 kommentar:

  1. Grattis till första olympiska tävlingen
    Hittade din blogg skall bli kul att följa dig.
    Kul att du fick testa på örebros klippiga bergen. Har varit där mycket tidigare fint område.
    Hälsningar Martin

    SvaraRadera