Sweet Harmony!

Efter en hektisk period på typ 10 dagar har harmonin åter infunnit sig. Det har förutom Julie även varit städning av stambytt lägenhet, flytt till Hornstull, sjukdom, sömnbrist, julafton samt inhandling av diverse saker. Inte en lugn stund förrän idag. Därför tog jag en löprunda runt Årstaviken. 42 min, low and slow, mycket annat går inte med den formen man är i. Underlaget är skönt att springa på men inget som utvecklar en som löpare. Man kan lika gärna lira innebandy eller badminton... Nä, bowling funkar inte!

Jag är i alla fall frisk, flyttandet avklarat, Julie har lite rutiner, Sofia mår bra och kylen är full av käk. Nu trummar vi igång igen och får se hur långt det håller. Jag drog inte igång förrän 1:a december förra året. Det känns faktiskt som jag har bättre utgångsläge just nu. Kroppen är beredd på att träna ofta och jag kan dra på ett långpass eller intervallpass utan att gå sönder.

Nu är det dags att sticka på simträning med SCT, teknik med Marcos står det på schemat. Okej, vi får se hur det går, jag är i alla fall sugen. Jag är ju i HARMONI...

En video för er som var med när techno och stroboskop var kultigt

Ciao ciao!

Väntans tider är över...

Den 20:e december tyckte hon att det var dags att komma ut till alla förväntansfulla människor. Inte minst hennes otåliga föräldrar som gått på helspänn i några veckor. Efter en lång dag och en lång kväll med värkar så gick det relativt snabbt när vi väl kom till Södra BB. Ungefär 3 timmars hårt kämpande från Sofia, min nya idol för övrigt, räckte för att 3630 gram och 53 cm bebis skulle levereras.

Det var en otrolig känsla att vara med om en förlossning och tårarna gick inte att hålla borta. Helt klart det bästa jag varit med om. Allt annat är på låtsas.

Två hektiska dygn där tiden bara försvinner har passerat. Sömnbristen är enorm, och värre lär det bli. Men det gör inget för jag har världens bästa tjejer att ta hand om.

Julie heter hon, min nya kärlek...

/Magnus

Skäggat

Ibland får man lära sig märklig slang. I plasthockeyvärlden, där jag befann mig innan triathlon, fick jag lära mig att löpträning var att skägga. Just hemkommen från ett sådant pass, tungt och jobbigt, som sig bör så här års. Mitt två veckor gamla slutspelsskägg avslöjar att det stora fortfarande låter vänta på sig. Även om visst falsklarm utbröt på nordligare breddgrader efter förra blogginlägget.

Jag rullade av ca 11 km. Det är lagom. Tempen ikväll var mänsklig, så ska det bli i helgen och jag hoppas på ett längre löp och även ett cykelpass på mountainbiken som fått ett par feta 2,4 tummare på sig.

Om ni vill ha lite spänning kan ni följa gänget på Happymtb. Det är den härliga farbrorn Toni som dragit ihop en cykelrunda. Runt mälaren, 34 mil, mitt i vintern, inklusive nattcykling. Några av gubbarna som ska köra är med i gänget jag ska cykla Vättern med, det finns pannben där kan jag lova. Det blir härliga träningspass med dessa framåt vårkanten, de är inte sena att hänga på ett kränkarpass. Jag önskar dem lycka till och hoppas allt går vägen.

Later!

Istid

Fan vad kallt det är.. Jag fryser och är trött som få så här års. Går i väntans tider... Verkligen! Men det är nära nu.

Träningen går skapligt. Kör alla discipliner + gym. Saknar lite bollsport dock. Det är ingen vidare struktur i träningen men det blir two-a-days ibland. Ibland går det två dar utan träning. Jag känner mig i alla fall inte totalt out of shape även om det är långt till toppformen.

En bil, modell Japan har införskaffats. Perfekt för träningsmotivationen. Fler möjligheter.

Nästa gång vi hörs lovar jag nåt stort!

Ciao

Nähä! man kanske skulle blogga lite...

Lite dött hos Ironmange just nu. Off på många sätt och vis. Ont i halsen så till den milda grad. Det händer kanske två gånger om året att jag är "sjuk" så att intensiv träning inte går att genomföra. Att leva Svennebanan går givetvis utmärkt. Fast man får knapra antidepressivt i brist på endorfiner. Choklad och andra fett-socker kombinationer menar jag förstås.

15 chins idag. Snart där. Bebisen också. Toyotan också. Magi.

Lite off topic får jag väl bjuda på då. Ska skriva ett kort ex-jobb för en kurs i allmän vetenskap (som ingår i en magisterexamen). Har haft ett stort intresse i överbelastningsskador på senor. Främst hälsena och knäskålssena. Innan jag pluggade till sjukgymnast hade jag hopparknä, vilket ger en ömmande sena precis nedanför knäskålen. Självklart gick jag på en idrottsklinik och fick sjukgymnastik. Den hjälpte inte och med facit i hand fick jag fel sjukgymnastik. Jag tränade istället tung styrketräning på egen hand och blev slutligen bra, tog kanske 3-4 månader.

Överbelastade senor ger en inflammation och så småningom läks själva skadan. Ibland blir smärtan bestående och efter tre månader ses den som kronisk. Det man tror har hänt är att blodkärl och nerver växt in i senan, vilket ger upphov till smärtan.

Detta går att operera men forskning har visat bra resultat vid smärtsam excentrisk träning. Denna genomförs i 3x15 rep, 2 ggr varje dag i 12 veckor.

Jag hoppar över alla detaljer men det jag vill kolla är om tung styrketräning i den form som ger maximal muskeltillväxt fungerar lika bra. Ett träningsprotokoll där 3x8 reps utförs var 3:e dag (72 h vila). Nu ska jag inte genomföra en studie utan i princip skriva en projektplan för hur studien skulle kunna se ut, samt skriva en bakgrund som innehåller tidigare litteratur.

Man tror att mekanismen är att sentrådarna under maximal spänning kan strypa blodflödet och ta död på nerverna. En avslappnad sena ser nästan ut som kokt spagetti som hänger. När den töjs ut och spänns blir trådarna raka och senan får en mindre tvärsnittsyta.

Det finns forskning på enbart koncentrisk träning jämfört med excentrisk. Där är excentrisk överlägsen. Däremot uppstår samma spänning i senan vid max uttöjning (tänk sänkning av hälen vid tåhävning på en trappa) oavsett om arbetet är koncentrisk eller excentriskt.

Det här blev bara lite skrap på ytan, och jag håller på med en djupdykning, men jag ska återkomma i ärendet vart det lider. Om någon är intresserad av detaljer så hojta till.

Later!

Lite lubb

Idag gjorde jag comeback som löpare, 30 min lugnt. Kändes bra. Hälsenan är dock öm, men eftersom den är stark när jag rehabtränar är jag inte orolig. Nu ska jag bygga upp löpvolymen är det tänkt och förhoppningsvis kan jag springa till jobbet ett par ggr i veckan. Det är verkligen välinvesterad tid eftersom kommunala färdmedel tar samma tid. Om det flyter på. När löpningen flyter spar jag 10 minuter :-)

Att cykla känns inte aktuellt, det kostar för mycket mentalt och ger för lite träning.

Planen får bli att köra 40-50 minuters löp 5-6 ggr till och med nästa söndag och sen testa jobbpendellöp.

Annars är Mallis bokat 26/2 - 6/3. Lär bli magiskt som vanligt.

Planerar A-race nästa år och det blir challengecopenhagen som all träning ska koka ner till, 14 augusti är datumet. Challenge är en organisation som anordnar triathlon på ironmandistans. Tävlingar som är populära. Det blir ett race i en huvudstad, vilket lär bli hur coolt som helst.

Snart kommer bebisen och det innebär lite ledighet, sen är det ledigt i mellandagarna. Där ska jag klämma in ett Vo2max block har jag tänkt. Alltså extremt hög intensitet :-)

/Daddy Mac

Whats up!

Nu är jag igång med simmandet åtminstone, och jag har startat skapligt, tiderna är helt okej. Något jag inte förstår är vissa människors märkliga beteende i badhus, allmän dusch eller bastu.
Vem fan stretchar naken med 20 pers runt sig? Kan man inte behålla badbrallerna på?
(och varför stretcha en muskel som dynamiskt töjts ut tusentals gånger under simpasset??)
Igår i bastun var det en äldre man som stog och pratade med sin yngre kompis som satt på lägsta hyllan. Han står strax innanför bekvämlighetszonen. Naken. Med ena benet på lägsta hyllan. Hur i helvete tänkte han?
Jag får alltid the creeps när jag är och simmar, mornarna är mildast. Eftermiddagar är rena mardrömmen på Eriksdal.

Snön kom snöpligt (oooh!) i år. Alldeles för tidigt. Jag brukar älska första snön men förra vinterns köldgrepp var tillräckligt påfrestande för ett halvt decennium. I lördags avbröt jag min racerrunda efter 20 min pga halt väglag. Istället blev det trainerpremiär. Svintråkigt! Jag hatar trainer. Jag ska därför fixa mountainbiken som stått still sen Finnmarksturen 2009.

Löpning, noll steg. Hälsenan bättre.

Gymmet, kört ett tungt och bra pass varje vecka; ben och bål. Kör lite chins på jobbet, gjorde 13,7 idag. Målet är 20 innan den lilla söta kommer.

Nu blickar vi framåt mot en lång mörk vinter med motivationsbrist och pannbenskrigande.

Love and peace!