Lååånghelg

Har varit gräsänkling i helgen. Det är skönt i typ några timmar sen saknar man sina tjejer, tur att de kommer hem i morgon. Men på sätt och vis är det bra att vara ifrån varandra, då inser man hur fantastisk ens vardag är. Planen var utnyttja läget och få in mycket träning, men med facit i hand blev det inte riktigt som tänkt, fast nästan.

Veckan inledes med välbehövlig vilodag, sen simmade jag i tisdags med triathlongänget. Stog över några längder men var med alla 80 minuter och landade strax under 4000 tror jag. Har visserligen långt kvar till min låga nivå, men kul att man kan kriga igenom ett längre pass i alla fall. Sent på kvällen körde jag 400 m-intervall på IP'n i mörkret. Fick dessvärre känningar i min gubbvad, tror inte den tål snabblöpning på bana, särskilt inte kurvorna. Onsdagen bjöd på styrka, kände mig grymt stark vilket alltid är kul. Dock förstörde jag benen totalt med att köra 1-min intervaller på trainern senare under dagen. Blev därför vila på torsdagen.

Fredagslöpet med gänget var ett rent helvete, kunde inte bjuda upp till dans alls. Mina hamstring var helt färdiga från enbens-marklyft två dagar tidigare, och vaden spökade lite också. Blev därför jämn fart för min del. Väldigt synd då jag gärna kör mer åt fartlek hållet.

Lördagen var vigd åt långcykling de luxe. Jag hade 45 min till samlingsplatsen för att sedan köra transportsträcka ytterligare 30 min. Sen var det genom Södertälje och ut på kanonfina vägar vid Enhörna, Gnesta och Hölö (eller var det Mörkö). Det rådde lite oroligheter när vi inte cyklade på stora "trygga" vägar, men med lite iphone-navigering så löste det sig utan omvägar. Vi skulle upp till färjan över skanssundet. Det var en djävulsk motvind dit och David som hade skött dragjobbet i princip hela dagen vinkade fram oss andra som fick gräva djupt för att det skulle gå framåt. Det var en jäkla tur att vi mosade på för kaptenen på färjan väntade på oss och öppnade bommarna när vi kom. Dagen som helhet var otroligt jobbig, fick kämpa i 7 timmar.

Den tänkta cyklingen på söndagen ställdes in och istället tog jag en löptur i skogen i min egna takt. Idag har jag i alla fall simmat, men ställde in cykelintervallerna. Jag har helt enkelt varit sliten och vill absorbera lite träning samt ta hand om min vadmuskel.

Ciao!

Kinga med Kingen

Äntligen måndag och en blogguppdatering från Ironmange. Träningsveckan landande på 20 timmar tack vare 3 långpass på cykeln. Helgen blev en kraftmätning av sällan skådat slag, åtminstone om man snackar mitten av mars för min del. Jag har nog inte varit igång så här bra något år förut, trots bakslaget med sjukdom. Efter 8 träningsfria dagar blev det 10 raka dagar med träning.

I fredags skulle det springas distans med Lelle och David. Lelle som knappt har tresiffrig puls när han springer med sina fjäderlätta steg ökade farten oräkneliga gånger. David kunde ganska enkelt följa men jag fick slita hårt för att inte bli övergiven. Ett tag låg vi på 10k tävlingsfart kändes det som, kanske snabbare, 3:30/km. Snittet för rundan låg nog kring 4:10-fart under 1 timme och 40 minuter. Koma och tunga ben efteråt.

På lördagen var vi samma uppställning plus Olle, som dock hade bråttom hem och drog oss i motvinden halvvägs till målet, Torö. Därefter fick David ta över. Han hade tempocykel och mosade fina watt. Jag och Lelle fick en någorlunda billig resa ner till stenen på Torö. På hemvägen började det sprättas och ryckas av oss istället. Lite taskigt mot David som fått dra oss i motvinden och således inte var superpigg på att täcka luckor. Jag antar att jag får äta upp det senare under våren. Väl hemma landade jag på 5 timmar och 15 mil ungefär. Sanslöst trött och sliten.

På söndagen ville Lelle rulla lite lugnare, vilket jag kunde ställa upp på. Körde lite styrka på gymmet innan. Sen var det Torö i motvinden som gällde. Denna gång körde vi i bredd och snackade, även om det långa stunder var tyst när det gick lite för fort och båda satt i andra tankar. Det var verkligen misär vissa stunder. Vi nådde i alla fall stenen på Torö och vände tillbaka och körde Sorundavägen hem. Vi var otroligt sega och berättade hela tiden för varandra hur trötta vi var, ändå skulle det attackeras och ryckas på flertalet ställen. Otroligt att man alltid kan plocka fram en fartökning hur trött man än tror man är, cykling är fantastiskt. Landade på 4,5 timmar. Så helt klart en bra helg. Kingen i det här inlägget får nog bli Lelle, han har förutom nämnda pass kört ytterligare ett pass varje dag fredag till söndag. Där ligger man i lä.

Torö-stenen. Här är man längre söderut än Trosa.

Snygga kläder från Continental. Grymma att cykla i.

Cykeln mår bra i friska luften. Stått ute hela vintern dessutom.

Pålitlig, gamla Bettan!

Längtar redan till nästa helg, då blir det flera långpass, i veckan blir det intervaller i alla discipliner.

/ Zoolander

Fett

Just hemkommen från löpbanan där jag och Julie busade och sprang omkring. Svårt att göra något strukturerat när Julie fått så snabba ben och gärna utforskar mer än löpbanan och fotbollsplanen. Vore dock dumt att klaga, det är en skaplig vardagssyssla man har. Nu sitter jag på balkongen och njuter av solen, riktigt gött med lä. (ska för övrigt springa på riktigt ikväll, fartlek får det bli)

Helgen bjöd på landsvägs-premiär, och faktiskt även utecykel-premiär för min del. I lördags dammade jag av Trek'en som stått utomhus under vintern. Lite olja och sen gick den som en klocka, som alltid. Två timmar lugnt och sansat ner mot Årsta havsbad. Söndagen dubblade jag tiden och hann ner till Sorunda, Stora vika och Ösmo. Fick inte napp på något sällskap så det blev solocykel. Det stärker pannbenet. Båda dagarna bjöd på spolarvätska från bilister. Man vet ju själv hur jobbigt det är att behöva lätta på gasen/öka farten och hålla ut lite när man kör om en cyklist. Mer spolarvätska på cyklisterna.

Imorgon ska jag cykla med brorsan ute i Kungsängen. Vi siktar på 5 timmar. Det ska bli blåsigt men soligt, så det är bara ligga på rulle i motvinden och bomba på i medvinden.

Självklart är jag iförd de nya kläderna från Conti Test Team. Vi har verkligen fått sköna och välsittande grejor. Snygga är de också. Jag tycker verkligen att cykelkläder ska ha en svart grund. Ska försöka få till lite bilder imorgon som kommer upp här på bloggen.

Sen en vecka tillbaka har jag lagt ner svullandet. Tanken är att komma i form till träningslägret på Gotland som är över påskhelgen. Ska ner till 74 kg, just nu är det 77. Som värst toppade jag ut på 79 feta pannor i samband med semlornas framfart. Jag ska även ha lite fart i benen har jag planerat. Jag vill komma till lägret och känna att det går att konkurrera lite med de andra som är med, och att jag därmed tar ett stort kliv närmare toppformen. I maj väntar ju ett läger i Norge och ett par veckor efter det är det maraton. Till Norge ska jag väga in på 72 Iggy-pop-kilogram. Light and fast!

Ses!

Sabbatsmånad

Jaha! Februari blev utan blogginlägg. Det har inte varit så mycket att skriva om helt enkelt. Den här tiden på året känns som man går och väntar. Väntar på att pusselbitar ska falla på plats och att vår och sommar ska komma snabbt. Träningen rullar på, än om jag blivit förkyld sen 4-5 dagar tillbaka. Tycker att immunförsvaret gnetat på bra trots att Julie bombat på med diverse attacker. Nu kör vi simultant helt enkelt.

Sedan årsskiftet har jag börjat logga min träning på Funbeat för att kunna se lite statistik på min träning. Egentligen är jag helt ointresserad av såväl träningsdagböcker som statistik. Träningsplanering är bra, men jag har svårt att följa det och tycker flexibilitet är ett bra recept i min situation. Hursom... Jag tycker att formen är ganska skaplig för att vara så här års. Jag har kört en hel del långlöpningar på ca 2 timmar, vilket jag inte har gjort tidigare år i samma utsträckning. Cyklandet på trainern har känts helt okej, och jag tror att den strukturerade styrketräningen som jag kört i 6 månader har gett bra resultat. Träningsloggningen visar dock att antalet timmar är ganska blygsamt om jag jämför med andra triathleter på min nivå, men även mot långsammare och föga förvånande snabbare personer.

Jag vet att jag kommer komma upp i förra årets nivå trots att träningstimmarna inte är mer än 7-8 timmar per vecka. Förmodligen får jag ut mycket av den tiden jag väl lägger ner och det beror nog på att min filosofi är att alla pass ska vara utvecklande, att nästan hela tiden överbelasta kroppen. Som med löpningen senaste månaden. Har jag varit ute och kört 2 timmar i 4:45 -fart så ser jag ingen poäng med att göra om samma pass en vecka senare. Fysiskt vet man ju att det går, och det är där den mentala delen kommer in. Att orka pressa fram gränsen hela tiden, springa längre tid eller snabbare. Det absolut sämsta skulle vara att sticka ut i 2 timmar och köra 5:00 -fart. Kanske för att man var trött eller sliten. När jag gör ett träningspass vill jag vara bra förberedd och ser det som en tävling - det ska levereras! Självklart är snabb progression förknippat med skaderisk, men det är även stor träningsvolym.

Pusselbitarna då... Två träningsläger är planerade; Gotland på påsk och Norge på Kristi-flygare. Ska bli kul som fan. Åker med sällskap i världsklass.

Ikväll ska jag iväg på klubbmöte med Conti Test Team CK. Jag är alltså cyklist på riktigt numera eftersom jag kör för en klubb och kommer ha licens. Efter mötet kanske jag vet om någon tävling som är aktuell att köra.

Dessutom har Sverigetempot planerats. Hugget i sten är att vi kommer köra Riksgränsen-Östersund non stop = 94 mil. Blir en powernapp i ett dike efter 24 timmar, sen kör vi ytterligare 12 timmar ungefär.

Just det! Tartanen ligger blottad vid Trollbäckens IP. Frustrerande att vara sjuk, men ändå superkul så här tidigt. Julie ska få klämma sin första "riktiga" 400 m. Vi tog ju vagnen förra våren och Briovagnen i höstas. Nu alltså på egna ben utan stöd. Där kan man snacka om progression. Undra om hon ska ha Saucony eller Asics på tassarna?

/M