Träna för att orka träna

Mycket av all träning som görs har syftet att orka träna mer och hårdare. Träning måste vara progressivt och byggas noggrant från grunden. Det går förvisso att köra på hårt och med stor volym under begränsad tid men det tar så småningom ut sin rätt i sjukdom, skada eller brist på motivation. Det tar flera år att vänja kropp och knopp vid stora volymer och hög intensitet.

Jag har inte så många dagar med flera hårda pass men igår gjorde jag en riktigt bra dag. Jag var relativt utvilad och laddad. Inledde med 4200 m sim på Eriksdal. Sedan cykel med 5 x 5 min intervaller på max. Sista intervallen i motvind och motlut snittade jag 40,5 km/h (det gick i 47 åt andra hållet). Senare levererade jag ett 60 min styrkepass. Varje pass för sig hade kunnat varit ett väl godkänt dagsverke. När jag vaknade i morse kändes det som jag blivit överkörd av en ångvält. Således vilodag.

Jag är inne i en härlig träningsbubbla, tyvärr ingen löpning, men det känns ganska hoppfullt att åtminstone kunna genomföra löpet i Köpenhamn. Jag kör nu hypertrofiträning (tung styrka) i princip utan smärta. Släpade hem en 30 kg sten härmodagen så att jag kan träna hemma. Ska försöka mig på en promenad/långsamlöp i nästa vecka. Jag måste få lite stötar mot benen.

Cykelformen känns grym just nu. Även simmet är grymt. Det kommer bli pers på båda momenten. Jag kommer mosa på för fullt på cykeln, med helst ett snitt på 39 km/h. Sen bara försöka ta mig igenom löpet. Jag gör hellre ett moment bra än två halvbra, i alla fall detta år.

I morgon väntar 12 mil testlopp. Torö tur/retur.

Förresten såg ni det här? Senap och ketchup? Magiskt!

Later!

Nattsvart

Idag sket det sig med löpningen. Hade stora förväntningar eftersom vaden känts bra under rehabövningarna. Den pajade dock efter 4 km idag. Den pajade rejält, fick gå hem. Så nu är det vila från löpning i 2 veckor, sen känner jag efter men har inga förhoppningar om att kunna köra någon vidare träning innan tävlingen. Jag får vara glad om jag ens klarar springa på race day. Riktigt surt då det har känts bra i övrigt.

Jag har aldrig haft så stort sug efter att löpa som jag har nu, bara för att jag inte kan. Besviken på mig själv att jag inte skött träningen bättre. Att undvika skada och sjukdom har ju varit mitt framgångsrecept.

Får lägga krutet på cykling och simning en tid framöver.

/ Magnus

Semesterlunk

Det är fantastiskt att vara ledig. Bara göra saker man vill hela tiden. En skön dag är att kliva upp 7 tillsammans med familjen. Mysa, träna, kolla touren, träna och sen äta middag. Tyvärr har det inte blivit så många dagar med dubbelpass, och ännu mer tyvärr så har löpningen haltat rejält. Jag levde inte som jag lär utan körde en ganska hård dag med kort löp + benstyrka med efterföljande simning. Senare på kvällen sprang jag igen och med några vändor i en backe. Detta gillade inte mina vader och i synnerhet inte den vänstra. Två dagar senare fick jag avbryta ett löppass efter 1 km. Sen har det blivit vila från löp och istället rehabträning av vaden. Tydligen är det Soleus som är överansträngd. Först trodde jag det var bristning i Gastrocnemius och sen trodde jag det vara Tibialis posterior, vilket jag haft problem med på andra benet en gång för länge sedan. Det är i alla fall lättare att hantera skador både mentalt och fysiskt när man listat ut vad det är.

I veckan har jag i alla fall kört löpning 3 dagar i rad. Cirka 10 km per gång och de två sista dagarna höll jag bra fart så på den fronten är det inga problem. Däremot är vaden inte helt hundra och muskeluthålligheten i löparbenen är långt ifrån Ironman. Jag hoppas hinna få till några längre löppass innan Köpenhamn. Det skulle kännas väldigt bittert att inte få göra sig rättvisa där nere. Imorgon satsar jag på 25 km, oavsett fart.

Nu på onsdag och till och med söndag är jag ensam hemma och hoppas verkligen orka och kunna träna ordentligt, det får bli en boost-period med mycket volym i tävlingsfart.

Ett par bilder bjuder jag även på. Skorna som jag ska springa i på IM samt min nya flaskhållare. Färgvalet är ganska givet när man har två tjejer att imponera på. Skofärgen imponerar nog inte på någon ;-)

Nu är det Tdf som gäller i fem timmar. Magisk etapp!

Au revoir!

Äntligen går en dröm i uppfyllelse

Då var stunden kommen. Jag ska bli hemma-gubbe. Det har jag alltid drömt om. Allvarligt! Kommer hinna ta hand om mitt mat- och bakintresse igen.

Men först ska jag vara proffsidrottare under några veckor. Nu är det nämligen hårdkörning fram till Köpenhamn. Det känns riktigt bra för tillfället, jag är väl förberedd på vad som komma skall. Ärligt talat så tror jag att jag fixar mina tidsmål på simning och cykel redan nu. Löpningen är således fokus i fem veckor. Gjorde ju 27 kilometer tidigare i veckan, vilket gick helt okej. Smattrade i strax under 4 min/km den första timmen.

Annars är det två månader med Sofia och Julie, en månad med Tour de France (startskottet går i skrivande stund). Vilken sommar man har framför sig. Sann magi.

Vi hörs bakefter!