Sweet Harmony!

Efter en hektisk period på typ 10 dagar har harmonin åter infunnit sig. Det har förutom Julie även varit städning av stambytt lägenhet, flytt till Hornstull, sjukdom, sömnbrist, julafton samt inhandling av diverse saker. Inte en lugn stund förrän idag. Därför tog jag en löprunda runt Årstaviken. 42 min, low and slow, mycket annat går inte med den formen man är i. Underlaget är skönt att springa på men inget som utvecklar en som löpare. Man kan lika gärna lira innebandy eller badminton... Nä, bowling funkar inte!

Jag är i alla fall frisk, flyttandet avklarat, Julie har lite rutiner, Sofia mår bra och kylen är full av käk. Nu trummar vi igång igen och får se hur långt det håller. Jag drog inte igång förrän 1:a december förra året. Det känns faktiskt som jag har bättre utgångsläge just nu. Kroppen är beredd på att träna ofta och jag kan dra på ett långpass eller intervallpass utan att gå sönder.

Nu är det dags att sticka på simträning med SCT, teknik med Marcos står det på schemat. Okej, vi får se hur det går, jag är i alla fall sugen. Jag är ju i HARMONI...

En video för er som var med när techno och stroboskop var kultigt

Ciao ciao!

Väntans tider är över...

Den 20:e december tyckte hon att det var dags att komma ut till alla förväntansfulla människor. Inte minst hennes otåliga föräldrar som gått på helspänn i några veckor. Efter en lång dag och en lång kväll med värkar så gick det relativt snabbt när vi väl kom till Södra BB. Ungefär 3 timmars hårt kämpande från Sofia, min nya idol för övrigt, räckte för att 3630 gram och 53 cm bebis skulle levereras.

Det var en otrolig känsla att vara med om en förlossning och tårarna gick inte att hålla borta. Helt klart det bästa jag varit med om. Allt annat är på låtsas.

Två hektiska dygn där tiden bara försvinner har passerat. Sömnbristen är enorm, och värre lär det bli. Men det gör inget för jag har världens bästa tjejer att ta hand om.

Julie heter hon, min nya kärlek...

/Magnus

Skäggat

Ibland får man lära sig märklig slang. I plasthockeyvärlden, där jag befann mig innan triathlon, fick jag lära mig att löpträning var att skägga. Just hemkommen från ett sådant pass, tungt och jobbigt, som sig bör så här års. Mitt två veckor gamla slutspelsskägg avslöjar att det stora fortfarande låter vänta på sig. Även om visst falsklarm utbröt på nordligare breddgrader efter förra blogginlägget.

Jag rullade av ca 11 km. Det är lagom. Tempen ikväll var mänsklig, så ska det bli i helgen och jag hoppas på ett längre löp och även ett cykelpass på mountainbiken som fått ett par feta 2,4 tummare på sig.

Om ni vill ha lite spänning kan ni följa gänget på Happymtb. Det är den härliga farbrorn Toni som dragit ihop en cykelrunda. Runt mälaren, 34 mil, mitt i vintern, inklusive nattcykling. Några av gubbarna som ska köra är med i gänget jag ska cykla Vättern med, det finns pannben där kan jag lova. Det blir härliga träningspass med dessa framåt vårkanten, de är inte sena att hänga på ett kränkarpass. Jag önskar dem lycka till och hoppas allt går vägen.

Later!