Sverigetempot 2012

Helt plötsligt var man anmäld till att cykla 210 mil genom Sverige. Jag har alltid drömt om att cykla genom Sverige, och nu ska det bli verklighet. Det här finns på min bucket-list (saker man vill göra innan man kolar vippen). Starten går 26:e juni från Riksgränsen.

Givetvis kommer jag representera mitt lag Conti Test Team CK.

Jag och brorsan hade snackat lite löst om att cykla Riksgränsen-Örnsköldsvik, och sedan vila några dagar och kanske ta Ö-vik-Stockholm och så småningom köra södra delen av Sverige. Allting utan någon tidspress eller så. Men nu bestämde sig brorsan för att köra Sverigetempot istället. Jag gav honom okej för det samtidigt som jag själv blev sugen. Jag har ju redan bestämt att inte satsa 100% på triathlon i år, så därför passar detta bra in i tiden. Fick ganska enkelt ett okej från Sofia, världens bästa blivande fru.

Här finns en länk till information.

Och här finns en länk till en tänkt rutt.

Det här är ingen tävling eller stort jippo. Det är nog inte många som känner till det ens. Det är helt enkelt bara ett gäng individer av det rätta virket och tjockare pannben än Hallandsåsen.

Mitt motiv till detta är inte att jag älskar att cykla långt. Utan framför allt vill jag se och uppleva delar av Sverige från en cykel eftersom det är det ultimata transportmedlet för landsväg; man kommer nära naturen och färdas någorlunda snabbt. En annan aspekt jag gillar är när man når ett trötthetsstadium där inget annat spelar någon roll, man är här och nu, och de mest fundamentala instinkterna tar överhand. Mat och sömn är primärt. Sen är det en knarkartripp utan dess like. Alla endogena substanser som frigörs när man tröttar ut sig är oslagbara.

Så träningen kommer givetvis styras om till cykelfokus för att vara förberedd för långturer så fort väderleken tillåter det (5 plusgrader för min del), förhoppningsvis redan i början på mars. Det får nog bli några brevetar som förberedelse också, då kör man 40 och 60 mil i ett svep.

Hur upplägget blir med etapper etc. vet jag inte just nu, men maxtiden är 9 dygn, vilket inte ska vara några problem. Dock tror jag det kommer gå betydligt fortare än så. Kanske 5-6 dygn.

We're only in it for the drugs!

/Magnus

Bra dag på kontoret

Förra veckan bjöd på berg- och dalbana. Inledde med att kuta 8km med 4:00 min/km i snitt, körde progressivt. Trots lite moddigt och halkigt så det var ett fint kvitto på att saker och ting går som det ska. Jag brukar var i ungefär denna form i januari. Förra året gick det ju skapligt fram till jag skadade mig.

Bakslaget kom på onsdagen då jag skulle köra tunga knäböj (back squats). Lite för dålig uppvärmning och ett tidigare slarvande med rörligheten i bröstryggen samt lite klen rygg, resulterade i ryggont och ett avbrutet pass. På kvällen och dagen efter hade jag ett skott i ryggen. Således konvalescens i 1,5 dagar. Rehab fredag och lördag, och sedan löp på söndagen. Lite öm i ryggen men ingen fara. Idag körde jag återigen tunga benövningar på gymmet, persade i frontböj istället och lekte med 34 kg-hanteln i enarms bröstpress på boll. Och nu känns ryggen nästan helt bra igen.

That's how I deal with setbacks!

En annan topp var att Julie lärde sig gå i fredags. Visst har hon tagit några steg, men inte direkt på eget initiativ. Nu går hon nästan hela tiden. Det är en fantastisk resa man får vara med om som pappa. Njuter av varje sekund (kanske inte varje, men ni fattar).

Löprundan i går bjöd på ren och skär magi. Nysnö och perfekt grepp. Jag sprang mellan Albysjön och Tyresöflaten in i Tyresta naturreservat. Det är otroligt vad fina naturområden det finns här. Idag var jag och Julie där och kikade lite på ett vattenfall mellan dessa sjöar, vi körde även lite pulka på skogsvägarna. Jag tror hon njöt av varje sekund.

Tog några bilder.

Här forsar vattnet mellan sjöarna

Tyresöflaten i bakgrunden

Nyfiken på snö

Det var allt för den här gången. Ut och träna med er nu! :-)

Born to run

Slitet uttryck, men alltid aktuellt. Löpning är kung av träningsformer. Förra veckan innehöll samtliga ingredienser av löpning; snabbdistans, intervaller inomhus, långdistans i skogen. Alla lika härliga. Kunde till och med klämma av den sista tusingen på 3:09 utan att förta mig helt. Lite löpform och deff sen blir det fin-fint.

Igår stack jag och Lelle ut i skogen för att leka Rocky-IV. Det blev en blandning av Sörmlandsleden och obanad terräng samt bergsbestigning. 1 timme och 45 minuter försvann ganska snabbt. Det är fantastiskt att springa på det sättet och det kräver mycket koncentration, vilket saknades ju längre passet led. Undertecknad lyckades både drutta på ändan och plurra när inte isen bar min tjocka lekamen. Det resulterade i ett decimeterlångt skrapsår längs smalbenet. Det är inga snygga spiror man sitter inne på direkt. Tur att man har sitt på det "torra".

Så nu är i alla fall löpningen igång på riktigt. Däremot går simningen inte så bra, det är inge roligt helt enkelt. Trainern samlar damm, men med lite disciplin så ska jag snurra lite på den senare idag.

På skolfronten landade jag i förra veckan en mindre kurs och slutförde även en äldre kurs där jag saknade ett moment, ett ganska stort sådant dock. Så nu trillade ytterligare 22,5 högskolepoäng in. Nu är det bara ett examensjobb kvar till magisterexamen. Men först några dagar utan dåligt samvete och fullt fokus på Julie och träning.

Höres!

Gott nytt år

Gott slut brukar man ju önska och önskas efter att julhelgen firats av. För min del blev det inte något vidare slut. En sjuk Julie och en deadline med ett skolarbete har inte varit den bästa kombinationen. Igår, 5 min innan deadline laddade jag upp mitt arbete, men missade att göra stavningskontroll. Stackars den som ska läsa mitt arbete. Nåväl, det är innehållet som räknas. Så idag när man sett fram emot tillställning så vaknar man med känslan av att ha svalt en sandlåda; strävt och svidande. Kan ju tillägga att vi var på middag i onsdags där en 4-åring med halsfluss befann sig. Inte så sugen på det! Så sjukstuga hos Ironmange med familj, och nyårssupén avnjuts på hemmaplan.

Jag måste klämma in lite om ishockey när fingrarna ändå sprätter hej vilt över tangenterna. På annandagen - min 32 års-dag - befann jag mig i Ö-vik. Alla killar i Sofias släkt som är under 20 år spelar hockey. Och vad passade då bättre än att dokumentären om Foppa (just nu mest visad på SVT-play). Forsberg är kung; när han var på topp gjorde han som han ville på isen. Däremot tyckte jag dokumentären inte var särskild välgjord. Visst är det intressant att höra hans egna ord, men jag saknade action och glöd i klippen från när han lirade. Självklart klippte man in intervjun efter SM-final förlusten där han är sur på Börje. Den har nog de flesta sett och den kändes onödig. Vad man skulle ha gjort är att hittat material där Foppa visar alla de känslor som uppstod när han lirade (precis som Börjeklippet), för det måste finna massor av sådant material. Jag tror inte han var den snällaste personen på isen.

Just nu går det en serie på HBO om Philadelphia Flyers och NY Rangers, där man följer deras väg till Winter Classics, som är en match som spelas utomhus. Här har man valt att fånga hockeyns inre. Det filmas i omklädningsrummen i periodpauser och i båset, dessutom fångas ljud från spelarna på isen upp, och det är klipp från träningar. Det är många ord på F. Då menar jag inte Foppa, men dokumentären om honom skulle varit producerad av HBO. Då hade man haft bula i brallan.

The Winter Classic

Nu ska jag kolla på episod 3 av 4.

Satsar halvt

Säsongen 2012 kommer jag med största sannolikhet inte köra någon full Ironman, jag kommer istället lägga krutet på de nationella halvironman-tävlingarna som finns, vilket blir 2 eller 3 st. Eventuellt tar jag mig till något av de nordiska länderna och kör en tävling också.

Halv IM passar mig väldigt bra. Jag kan utnyttja mitt skapliga tryck på cyklingen, vilket jag inte fått ut till fullo på full distans än. Nu har jag förvisso bara kört en tävling på halv IM men den gången höll jag 39,6 i snitt trots en rejäl miss när jag skulle hoppa på cykeln. Read all about it. Även löpningen passar mig bra; jag gillar distansen för den ställer både krav på bra motor och starkt chassi. På full distans behöver man inte vara jättesnabb för att få en fin tid på löpningen. Simningen är i förhållande till de andra grenarna väldigt kort, bara 1900 meter, vilket innebär 30 minuter för min del. Då är jag ca 5 min efter de bästa. De snabbaste simmarna är dock ännu snabbare, men de ska jag hinna ifatt ändå.

Anledningen till att jag inte satsar på Kalmar, som nu har blivit en riktigt Ironman-tävling med kval till Hawaii, är just det att jag inte vill kvala och jag har inte råd att betala 465€. Dessutom måste jag anmäla mig imorgon (20 december). Så trygg känner jag mig inte på skadefronten att jag kan anmäla mig redan. Det finns nämligen ingen återvändo; man kan ej sälja sin startplats eller få pengar tillbaka vid sjukdom/skada.

Det är självklart fantastiskt kul att Sverige fått en egen Ironman-tävling. Vad jag förstått så kommer den hållas fyra år i rad. Så 2013 kommer jag gå all-in med Hawaii och allt vad det innebär.

Men nu är det två veckor fortsatt frosseri i diverse energitäta skapelser. I januari börjar deffandet. Kan mycket väl bli tvåsiffrig övervikt = ett tungt utgångsläge ;-)

Ciao!

Friskförklarad

Herr Nilsson frågade om jag friskförklarat min vad nu... Och frågan är om det inte är dags, även om det inte är 100 % i känslan när jag springer, men den håller ju och efter träning känns det bara bra. I onsdags sprang jag fartlek i 40 min. I fredags sprang jag snabbt på löpband, bland annat 4 x 1 min på 3:00 min/km. Nu ställer inte löpband så höga krav på vaderna i frånskjutet men det är ändå ett gott tecken. Idag blev det plyometriska övningar på gymmet vilket också fungerade bra. All good!

Även om jag helst vill springa varje dag nu så kommer jag hålla i tyglarna under december ändå. Jag satsar på att köra med lite fart och försöker få upp lite puls också, 3 pass i veckan får räcka. I januari däremot, då smäller det. Då ska jag bli en löpare, precis som jag skrev för flera månader sen. Även gymträningen kommer fokuseras på spänst och explosivitet. Överkroppen behöver slimmas ner lite för att jag ska nå min tänkta matchvikt på 71 kg. Ligger på 75 nu.

Cyklingen ligger på is nu. Simningen går bättre och bättre hela tiden. Så här bra har jag aldrig varit så här års.

Nu är det vinterstudion i några timmar. Bra pepp!

Doing it, and doing it, and doing it well

Kom att tänka på LL Cool J's gamla låt idag när jag körde löp till gymmet. Det känns som att det lossnat nu, äntligen! I måndags kändes det inte bra, inte heller i torsdags på löpbanan, men idag så. Jag slängde på mig ett par gamla skor med relativt hög häl, dvs. att hälen är betydligt högre än tårna. På alla min skor är det kanske 2-4 mm skillnad, men dessa klumpedunsskor så är det 7-8 mm. Det avlastar vaden helt enkelt. Det kändes fantastiskt idag, kunde till och med springa så jag belastade hjärtat. Kände ingen smärta men en viss skillnad i uthållighet i vaderna, men det är helt okej. Mådde skitbra när jag gjort 9 km i varierande fart. Tålamodet och gnetandet har betalat sig. Fan vad sugen jag är på att kuta igen. Det är inte lätt att hålla sig.

Sen levererade jag ett gympass på ca 60 min + lite surr med coach-Nilsson.

Lite senare på eftermiddagen dunkade jag sim på Eriksdal för tredje dagen i rad. Imorgon väntar 90 min sim med klubben. Förhoppningsvis blir detta en liten boost så jag kan träna på en högre nivå framöver.

Det går bra nu!