Born to run

Slitet uttryck, men alltid aktuellt. Löpning är kung av träningsformer. Förra veckan innehöll samtliga ingredienser av löpning; snabbdistans, intervaller inomhus, långdistans i skogen. Alla lika härliga. Kunde till och med klämma av den sista tusingen på 3:09 utan att förta mig helt. Lite löpform och deff sen blir det fin-fint.

Igår stack jag och Lelle ut i skogen för att leka Rocky-IV. Det blev en blandning av Sörmlandsleden och obanad terräng samt bergsbestigning. 1 timme och 45 minuter försvann ganska snabbt. Det är fantastiskt att springa på det sättet och det kräver mycket koncentration, vilket saknades ju längre passet led. Undertecknad lyckades både drutta på ändan och plurra när inte isen bar min tjocka lekamen. Det resulterade i ett decimeterlångt skrapsår längs smalbenet. Det är inga snygga spiror man sitter inne på direkt. Tur att man har sitt på det "torra".

Så nu är i alla fall löpningen igång på riktigt. Däremot går simningen inte så bra, det är inge roligt helt enkelt. Trainern samlar damm, men med lite disciplin så ska jag snurra lite på den senare idag.

På skolfronten landade jag i förra veckan en mindre kurs och slutförde även en äldre kurs där jag saknade ett moment, ett ganska stort sådant dock. Så nu trillade ytterligare 22,5 högskolepoäng in. Nu är det bara ett examensjobb kvar till magisterexamen. Men först några dagar utan dåligt samvete och fullt fokus på Julie och träning.

Höres!

Gott nytt år

Gott slut brukar man ju önska och önskas efter att julhelgen firats av. För min del blev det inte något vidare slut. En sjuk Julie och en deadline med ett skolarbete har inte varit den bästa kombinationen. Igår, 5 min innan deadline laddade jag upp mitt arbete, men missade att göra stavningskontroll. Stackars den som ska läsa mitt arbete. Nåväl, det är innehållet som räknas. Så idag när man sett fram emot tillställning så vaknar man med känslan av att ha svalt en sandlåda; strävt och svidande. Kan ju tillägga att vi var på middag i onsdags där en 4-åring med halsfluss befann sig. Inte så sugen på det! Så sjukstuga hos Ironmange med familj, och nyårssupén avnjuts på hemmaplan.

Jag måste klämma in lite om ishockey när fingrarna ändå sprätter hej vilt över tangenterna. På annandagen - min 32 års-dag - befann jag mig i Ö-vik. Alla killar i Sofias släkt som är under 20 år spelar hockey. Och vad passade då bättre än att dokumentären om Foppa (just nu mest visad på SVT-play). Forsberg är kung; när han var på topp gjorde han som han ville på isen. Däremot tyckte jag dokumentären inte var särskild välgjord. Visst är det intressant att höra hans egna ord, men jag saknade action och glöd i klippen från när han lirade. Självklart klippte man in intervjun efter SM-final förlusten där han är sur på Börje. Den har nog de flesta sett och den kändes onödig. Vad man skulle ha gjort är att hittat material där Foppa visar alla de känslor som uppstod när han lirade (precis som Börjeklippet), för det måste finna massor av sådant material. Jag tror inte han var den snällaste personen på isen.

Just nu går det en serie på HBO om Philadelphia Flyers och NY Rangers, där man följer deras väg till Winter Classics, som är en match som spelas utomhus. Här har man valt att fånga hockeyns inre. Det filmas i omklädningsrummen i periodpauser och i båset, dessutom fångas ljud från spelarna på isen upp, och det är klipp från träningar. Det är många ord på F. Då menar jag inte Foppa, men dokumentären om honom skulle varit producerad av HBO. Då hade man haft bula i brallan.

The Winter Classic

Nu ska jag kolla på episod 3 av 4.

Satsar halvt

Säsongen 2012 kommer jag med största sannolikhet inte köra någon full Ironman, jag kommer istället lägga krutet på de nationella halvironman-tävlingarna som finns, vilket blir 2 eller 3 st. Eventuellt tar jag mig till något av de nordiska länderna och kör en tävling också.

Halv IM passar mig väldigt bra. Jag kan utnyttja mitt skapliga tryck på cyklingen, vilket jag inte fått ut till fullo på full distans än. Nu har jag förvisso bara kört en tävling på halv IM men den gången höll jag 39,6 i snitt trots en rejäl miss när jag skulle hoppa på cykeln. Read all about it. Även löpningen passar mig bra; jag gillar distansen för den ställer både krav på bra motor och starkt chassi. På full distans behöver man inte vara jättesnabb för att få en fin tid på löpningen. Simningen är i förhållande till de andra grenarna väldigt kort, bara 1900 meter, vilket innebär 30 minuter för min del. Då är jag ca 5 min efter de bästa. De snabbaste simmarna är dock ännu snabbare, men de ska jag hinna ifatt ändå.

Anledningen till att jag inte satsar på Kalmar, som nu har blivit en riktigt Ironman-tävling med kval till Hawaii, är just det att jag inte vill kvala och jag har inte råd att betala 465€. Dessutom måste jag anmäla mig imorgon (20 december). Så trygg känner jag mig inte på skadefronten att jag kan anmäla mig redan. Det finns nämligen ingen återvändo; man kan ej sälja sin startplats eller få pengar tillbaka vid sjukdom/skada.

Det är självklart fantastiskt kul att Sverige fått en egen Ironman-tävling. Vad jag förstått så kommer den hållas fyra år i rad. Så 2013 kommer jag gå all-in med Hawaii och allt vad det innebär.

Men nu är det två veckor fortsatt frosseri i diverse energitäta skapelser. I januari börjar deffandet. Kan mycket väl bli tvåsiffrig övervikt = ett tungt utgångsläge ;-)

Ciao!

Friskförklarad

Herr Nilsson frågade om jag friskförklarat min vad nu... Och frågan är om det inte är dags, även om det inte är 100 % i känslan när jag springer, men den håller ju och efter träning känns det bara bra. I onsdags sprang jag fartlek i 40 min. I fredags sprang jag snabbt på löpband, bland annat 4 x 1 min på 3:00 min/km. Nu ställer inte löpband så höga krav på vaderna i frånskjutet men det är ändå ett gott tecken. Idag blev det plyometriska övningar på gymmet vilket också fungerade bra. All good!

Även om jag helst vill springa varje dag nu så kommer jag hålla i tyglarna under december ändå. Jag satsar på att köra med lite fart och försöker få upp lite puls också, 3 pass i veckan får räcka. I januari däremot, då smäller det. Då ska jag bli en löpare, precis som jag skrev för flera månader sen. Även gymträningen kommer fokuseras på spänst och explosivitet. Överkroppen behöver slimmas ner lite för att jag ska nå min tänkta matchvikt på 71 kg. Ligger på 75 nu.

Cyklingen ligger på is nu. Simningen går bättre och bättre hela tiden. Så här bra har jag aldrig varit så här års.

Nu är det vinterstudion i några timmar. Bra pepp!

Doing it, and doing it, and doing it well

Kom att tänka på LL Cool J's gamla låt idag när jag körde löp till gymmet. Det känns som att det lossnat nu, äntligen! I måndags kändes det inte bra, inte heller i torsdags på löpbanan, men idag så. Jag slängde på mig ett par gamla skor med relativt hög häl, dvs. att hälen är betydligt högre än tårna. På alla min skor är det kanske 2-4 mm skillnad, men dessa klumpedunsskor så är det 7-8 mm. Det avlastar vaden helt enkelt. Det kändes fantastiskt idag, kunde till och med springa så jag belastade hjärtat. Kände ingen smärta men en viss skillnad i uthållighet i vaderna, men det är helt okej. Mådde skitbra när jag gjort 9 km i varierande fart. Tålamodet och gnetandet har betalat sig. Fan vad sugen jag är på att kuta igen. Det är inte lätt att hålla sig.

Sen levererade jag ett gympass på ca 60 min + lite surr med coach-Nilsson.

Lite senare på eftermiddagen dunkade jag sim på Eriksdal för tredje dagen i rad. Imorgon väntar 90 min sim med klubben. Förhoppningsvis blir detta en liten boost så jag kan träna på en högre nivå framöver.

Det går bra nu!

Faller isär bit för bit

Förra veckan tränade jag sönder mina ben på gymmet. I lördags blev det 9 km löp och gym direkt efter, vilket jag faktiskt var glad över. Eftersom benen var slut så skulle ju ett sim sitta suveränt. Lelle dök upp i Tyresö simhall igår och vi körde långt med mina mått mätt. Jag landade strax under 4000 m. Halvvägs in i passet började min vänstra trapezius gnälla pga alla huvudvridningar man gör. Jag mosade dock på och det gick skapligt ändå. Senare under dagen kom dock nackspärren som ett brev på posten. Jag såg ut som grannen i Beck-filmerna under söndagsmiddagen där vi hade gäster från världens alla hörn. Vid läggdags var det ingen lek. Bara att vända sig i sängen var ett stort projekt. Som tur var somnade jag och kände mig något mjukare i morse.

Under dagen damp en avi ner i brevlådan. Nya dojjer!

Kanske inte de snabbaste men bland de lättaste trail-skorna jag lyckats hitta. Alla mina andra löpskor har dräneringshål under sulan och passar inte för höst/vinterlöpning. De här har både mjukt gummi och fina dobbar, vilket blir bra på både lera och snö. Glad i hågen var jag ju tvungen att testa dessa, trots att vilodag var bestämt eftersom kroppen faller isär. Ut i skogen men stötte på patrull med vaden. Nu stannade jag åtminstone i tid och ingen skada skedd idag, men lite bitter är jag allt. Måste hejda mig!

Nåväl, triathlon-coachen Joe Friel twittrade följande härom dagen "No amount of fitness is worth an injury. If something doesn't feel right, back off."

Visdomsord!

/M

På banan igen

Bokstavligen... Igår tog jag och Julie en sväng nere på IP'n. Julie satt och hejade på i vagnen och jag sprang fyrahundringar i progressiv fart 3:40-3:15 / km. Obeskrivligt att få springa med lite fart igen. Det har blivit 45 min som längsta löp och styrkemässigt är jag i hamn. Så man kan säga att jag är på banan i dubbel bemärkelse, eller kanske trippel eftersom jag inte bloggat sen Dackefejden.

Jag tränar på rätt skapligt just nu. Simmar och gymmar mest. Det har varit en tuff start på veckan med dubbla pass tisdag och onsdag. Idag simmade jag 3200 solokvist. Däckade här hemma för en stund sen men håller på vakna till just nu. Kroppen värker överallt!

Ska försöka vara lite mer frekvent i bloggandet framöver. Förhoppningsvis med lite härliga löpberättelser. Aldrig varit så här motiverad för löpning förut.

Nästa år har jag ju tänkt att köra nere i Kalmar igen. Datumet är spikat till 18:e augusti. Lite senare än vanligt, vilket jag tycker är bra. De väntar fortfarande på svar från vägverket om de får hålla en riktig Ironman (med kval till Hawaii), allt annat verkar vara klart. Blir det en "vanlig" Kalmar så spelar det ingen roll för min del. För mig personligen är det nästan bäst eftersom det blir både billigare och lättare att få en startplats. Självklart vore det ju kul för Kalmar och svensk triathlon om det blir en riktig IM-tävling.

/ Magnus