I don't dope

Idag damp resultatet från dopingtestet ner i lådan. "Ingen doping påvisad".

Annars tränar jag på mot Hässelbyloppet. Dagens löp till och från jobbet gick på utvilade spiror efter en helg med kajakpaddling. Det är en skön känsla när benen är så pigga, och det ska jag se till att de är den 10:e också! I helgen väntar intervallblock, inte lagt upp detaljerna än men återkommer.

Later!

Big plans!

I söndags sprang jag en liten löptävling som arrangerades av Stockholm City Triathlon, min nya klubb sen ett par veckor. Läs mer om tävlingen på hemsidan, den är speciell.

Den utlysta 10 km banan blev tyvärr förkortat pga alkisar i Tanto samt båtupptagning. Det verkar som det handlade om 9,1 km istället. Jag ledde första 7 km men fick sedan släppa förbi en kille, innan dess hade jag sänkt farten medvetet för att låta honom sköta farthållningen. Detta syns tydligt på pulskurvan.

Jag sprang på 31:34, vilket motsvarar en tid på 34:45, som hade inneburit personbästa. Jag hade inte förberett mig något särskilt utan snarare tappat lite form inför detta. Ett kilo extravikt dessutom.

Nu siktar jag på Hässelbyloppet den 10:e oktober. Det är 10 km på en lättlöpt bana. Ca 5000 deltagare förväntas. Det brukar vara ett trettiotal personer under 35 minuter. Alltså goda förutsättningar för hjälp med farthållningen. Jag ska gå ner från 76 till 74 kg och köra ett intervallblock helgen före. Jag har även inlett styrkesäsongen så det ska finnas lite power i benen.

33:xx

Det ska klockan stanna på. Jag tycker det är lite magi med just 33 minuters-milar. Har alltid sett det som omänskligt under mina 15 år med tidtagning av löpning. Under 40 fixade jag för länge sen. Under 35 som jag gjorde tidigare i våras var helt klart en milstolpe. Nu tar jag nästa!

/M

En om dagen är bra för magen

Tävlingssäsongen är i princip slut. Jag kommer springa några lopp under hösten, bla. ett enmila-lopp nästa helg, satsar på under 34:30 så jag slår personligt...

Annars ska jag träna för att bibehålla min form, såväl viktmässigt som konditionsmässigt. Ska visserligen börja styrketräna igen men det ska inte innebära mer än ett par kilos "övervikt". Ett träningspass om dagen är filosofin, och troligen en vilodag i veckan. Det blir lite blandat, men fokus är på simning. Cykling och löpning blir det vad jag känner för för dagen. Som igår, då var Brunna hellriders uppe tidigt för att köra 13 mil i Roslagen.

Kvällen innan, när vi snackade ihop oss lät det så här:

Jag - Ska vi köra även om det är blött.

Han - Det kommer inte vara blött

Jag - SKA VI KÖRA ÄVEN OM DET ÄR BLÖTT (knepig fråga eller? ;-) )

Han - JA!

Jag - Okej! kom förbi kl 9.

Självklart var det regnvåta vägar, men vafan jag har ju inlett nästa säsong redan.

Vi hade planerat en runda upp mot Arlanda och Knivsta. Den västra delen av Roslagen, som jag aldrig cyklat vid. Det blev fina vägar men blöta sådana, det kom även lite regn. Cyklingen flöt på bra med endast 35 sekunders pisspaus. När vi var på väg hem längs Skålhamra/Täby GK så kom vi ifatt ett gäng mopeder. Gamla mopeder med gamla ägare, dom var nog ute på "friluftsliv". Vi med våra trötta ben pinnade på och om dessa. Då mötte vi stora delar av KBCK = sveriges sommelier cykelklubb. Dom var sannolikt lite piggare än vi, dessutom såg dom laddade ut för afterbike. "Moppepojkarna" kom ifatt i en riktigt brant backe och där var det människa mot maskin. Seger Homosapiens, när gammelmopparna nästan skar sönder. 4 timmar slutade min klocka på.

Sen bar det iväg in till stan för att kolla ny cyk... Barnvagn... Dubbelt så roligt! :-)

Roslagen, vackert även i vått

Ciao!

Summering. Nyheter. Smöreri. Framtid.

2010 går till historien som ett bra år. På många plan. Jag har försökt att inte vara så personlig här på bloggen men det är svårt när man har världens bästa flickvän. Sofia är helt fantastisk och har verkligen stöttat mig i min träning och jag är mer motiverad tack vare henne. Att det gick bra i Sala var ingen slump. I slutet av detta år väntar det bästa av allt: JAG SKA BLI PAPPA!

I mitten på december kommer en liten tjej till världen. I vanlig ordning kommer hon vara den sötaste som finns och ha jordens lyckligaste föräldrar. Längtar enormt mycket!

Hur blir det då med IronMange? Jag vet inte. Jag vet dock vad jag vill, och det är att fortsätta satsa på triahtlon. Får jag bara sova nån timme per natt så är jag nöjd ;-)
Ärligt talat, jag ser inga problem. Att jag sätter pers i Kalmar nästa år och springer i mål med en bebis i famnen känns som en morot att jaga. Lattefarsa med fettvalkar lär jag aldrig bli...

Life is good!

Dopingtestad

En magisk helg har just inträffat. Familjen Olander och familjen Fahlén umgicks för första gången och Ironmange gör sitt hittills bästa lopp... Mentalt? you bet!

Sala silverman är en tävling som är populär, den går över halv Ironman-distans;

1930 m simning, 9 mil cykel, 21 km löpning.

Iväg på simmet drog jag på lite extra för att se om jag kunde hänga på fötter på någon snabbare. Det är fan ruskigt svårt att simma bakom eller snett bakom någon. Efter första vändningen var jag riktigt krokig och kroppen kändes mer vertikal en horisontell. Hade nästan andnöd, då satt det extra fint med att bakomvarande greppar tag i foten och gör så både fart och vattenläge gick åt helvete. Efter detta blev det ett par tag bröstsim och sen på´t igen med lite sänkt intensitet. Jag är ofattbart dålig på att simma. Kommer upp 8 minuter efter ledaren.

Cykling började med att jag tappar ena skon från pedalen. Jag plockar upp den och får cykla i en liten uppförsbacke med skon i handen och foten direkt på pedalen - Superbra! Jag har inte riktigt förstått varför man ska ha skorna på cykeln tills man hoppar på. Det är i och för sig helt värdelöst att springa ens 15 m med cykelskor, men det går och man kan börja cykla ordentligt direkt. Idag hade jag 30 m till cykellinjen och fattade detta skitbeslut, jag hade inte tränat nånting på det. Att ta ur fötterna innan man hoppar av cykeln är dock något jag börjat med.

Jag dundrade på hårt på cykeln, inställningen var att cykla snabbast. Som vanligt cyklar jag om massvis av folk, någon hänger på en stund, någon lite längre. Vid ett tillfälle släppte jag till och med fram en kille som hängt på ett bra tag. Även om man ligger 10 m bakom så är det lite lättare och man kan få lite microvila. Cykeldatorn visade ett snitt på 39,6 km/h. Banan är lite kort och mäter ca 86 km.

Jag var lite orolig för löpningen eftersom benen kändes lite slitna. Tvärtom så var känslan grym när jag satte igång, växlade samtidigt som en kompis och sprang och snackade lite första halvkilometern. Han satsade på 1:30 på löpningen. Jag ville mer. Kilometertiderna indikerade sub 4 min fart. På andra varvet i en uppförsbacke kom dock kramperna, benen kändes som pinnar men jag lyckades springa hela backen och på platten släppte det successivt. Sen kom känningarna titt som tätt men med en liten fartsänkning bemästrade jag dom också. Jag plockade tre placeringar men tappade en på sista varvet. Jag hade inte full koll på placering under loppet men blev 3:a i mål 29 sekunder efter 2:an. Vinnaren var långt före, men han kom även tvåa i Kalmar, där han var enda löpare under 3 timmar.

Väl i mål kom en dopingkontrollant från RF och ville ha en skvätt. Det blev en seg procedur med plomberade burkar hit och dit. Eftersom det var debut var kontrollanten mån om att jag blev välinformerad om testet. Man är inte direkt pigg i skallen efter en sån urladdning. Nästa gång går det nog snabbare ;-)

TACK till supersupporten idag. Föräldrar, svärföräldrar, älskling och lillsyrran som verkar trivas bra med triathleter runt omkring sig :-)

Tider, inklusive växling efter resp. moment

Life is good!

VO2max 74 ml/kg

Då var det klart. 75 kg tung eller lätt, välj själv. Testledaren tyckte jag skulle satsa på rodd i lättviktsklassen sub 72 kg.

Det blev en skoj dag på Bosön. Åtminstone när jag väl kommit dit. Regn och punktering på vägen dit (har haft en förut på typ 1000 mil med den cykeln). På förhand visste jag vem som skulle testa mig. Eftersom jag har äran att vara idol åt en tjej i roddlandslaget så hade hon berättat lite, då hennes lag har sammarbete med Bosön. Dessutom är testledaren gammal roddare, och han är sjukgymnast precis som jag. Vi kunde surra lite soft och det hela blev avspänt. Jag nämnde att jag gjort 3000 m på 9:30 och han sa - vad bra! Sen kikade vi på en tabell (Coopers) där tiden motsvarar 72 ml/kg. Detta var ju före mitt intervall-block. Dessutom var det ju tävling i helgen och i tisdags körde jag 3 bra och hårda pass. Jag är tveklöst i mitt livs form och timingen med att testa var perfekt.

Jag har inte fått alla testprotokoll än men återkommer med dessa. Med 74 i testvärde bör jag klara 9:15 på 3000 m. Nästa vecka blir det test. Nån som vill vara hare?

/Magnus

I want it all

"I'm a man with a one track mind
So much to do in one life time"

När Freddie tar ton är det denna låt som är min favorit. Den har peppat mig på många pass under sommaren. Texten är grym, refrängen likaså. Ladies and gentlemen; Queen
http://www.youtube.com/watch?v=-pXWTG7XzH4

I lördags gick Favoritens triahtlon i Åkersberga av stapeln. Det är en tävling som lockat Sverigeeliten till starfållan genom åren. Ted Ås, Björn Andersson, Jonas Colting mfl.

I årets upplaga var 2:an från Kalmar Pontus Lindberg och 3:an i Svenska cupen Fredrik Ahlinder med från start. David Näsvik var anmäld men startade inte. Annars så var det klubbmästerskap för både SPIF och SCT. Nästan 200 startande i alla klasser. Det fina med triathlon är att alla kör samtidigt. Snabba, långsamma, smala, tjocka, gamla, unga, rörelsehindrade, tjejer och killar. Det finns helt klart en charm med det även om det ibland kan bli onödigt trångt.

750 sim, 2 mil cykel, 5 km löp var det som gällde. Jag simmade dåligt som vanligt, lyckades inte ens hålla ett par fötter jag hade fått häng på. Jag tror det är lättare att vara längre fram i simningen. Då simmas det mer på led istället för på bredden och kors och tvärs vilket är störande.

Cyklingen dunkade jag på för kung och fosterland. Cyklade om det mesta och fick bästa tid med 40 sek marginal, ensam under 30 min. Växlingen är inkluderad i tiden. Jag höll ett cykelsnitt på 41,5 på en kuperad bana - riktigt bra!

Löpningen startade i en brant uppförsbacke så det tog en stund innan flytet infann sig och det gjorde det. I backen blev jag omsprungen och hade samma kille 20-30 meter framför mig hela tiden. På upploppsrakan var det dags att visa var skåpet skulle stå. Det blev en spurtstrid där jag drog längsta strået tack vare min hejarklack; Sofia, hennes syster och Erik. Vann med 6-7 meter och kom 6:a i mål. 5:a i herrsenior, 2:17 efter segraren.

sträcktider

Bästa med dagen var att på enbart cykel + löp så var jag snabbast. Jag ska nu hårdprioritera simningen. Måste göra minst 3-4 bra pass per vecka om det ska hända något. Inte bara gå ner och glida i vattnet. Måste få tag i en simcoach.

I Want It All!