Team Livskvalité

Inför årets Ö till Ö har jag och Lelle ordnat några nya sammarbeten/sponsorer. Vi har bytt ICA-butik och således lagnamnet - Team livskvalité by ICA Hagsätra är det som gäller, Sveriges enda matbutik där man kan tjäna pengar på att handla mat (nyfiken? jag kan berätta mer). På materialsidan ställer 2XU upp med suveräna våtdräkter. På fötterna kommer vi ha Sauconys type A5, en oerhört lätt sko med grym löpkänsla och låg våtvikt. Det nya materialet är en stor förbättring från förra året där vi skrapade ihop utrustningen från olika håll. Jag hade exempelvis en lånad våtdräkt som var för liten.

Det har även börjat dyka upp lite intresse från media. Bland annat King Magazine (se bild nedan),
och ett indiskt äventyrsmagasin; se länk: Outdoorjournal open-water-swimming-otillo

Det är "bara" 2,5 månader kvar nu, men först ska triathlon SM och IM-Kalmar avverkas. Inför helgens SM känns det bra; jag känner mig stark i alla grenar. Självklart hade jag önskat att simningen varit lite bättre men jag har inte kunnat lägga den tiden som krävs för utvecklas en nivå till. På lördag klockan 0900 går starten, Vätterntriathlon heter tävlingen och distanserna är 4, 120, 30 kilometer. Ordningen på grenarna får ni räkna ut själva ;-)

Ciao!

Extra allt

Helgen med alla ingredienser gick just av stapeln. Ni vet ju redan hur den började och i lördags var det dags att löpa genom urskogen i norr. Jag var taggad och hade förhoppningar om en pallplats (helt utan referenser egentligen). Första 4 km så var det 200 höjdmeter som skulle avverkas. Jag hängde på och låg sist i en grupp om fem. Fick jobba ganska hårt i uppförslöpningen i början och hoppades/trodde att rytmen skulle infinna sig när det planade ut. Ack vad jag bedrog mig; när de andra satte fart var jag chanslös att hänga med. Det var faktiskt lite för tekniskt för att jag skulle klara hålla deras fart. Stigen var smal och med växtlighet som hängde över, därmed var stenar och rötter dolda. Detta kombinerades med en hel del surhål där man sjönk ner och nästan fastnade med skon. Det blev således sololöpning de sista 15 km. Jag kutade i princip på rött hela vägen och höll på stå på näsan 5-6 gånger. Ärligt talat var det bland det tuffaste och mest intensiva jag gjort. Sista 2 km gick på en rotig stig där två "väggar" på 6-7 meter fanns, dessa fick jag gå/klättra uppför. Väl uppe var det så mycket syra att benen inte gick att springa på. I mål på 1:27, innebar att jag var 4 min efter ettan men bara 1:40 efter trean, vilket kunde varit inom räckhåll med en annan disponering av krafterna. Nu vet jag i alla fall hur teknisk banan är och att jag behöver vara snabbare när det är riktigt stökigt. Det var väldigt bra träning inför Ö till Ö.

På eftermiddagen väntade festförberedelser och fest för svärfar, och som vanligt hålla koll på ungarna och få de i säng i någorlunda tid. Vi skulle även packa och förbereda för avfärd dagen efter. Sov fruktansvärt dåligt på natten, var alldeles för uppe i varv.

05:30 var det uppstigning för att åka till Umeå och ta flyget 0820. Ingen stress denna gång tack och lov. Flyg till Arlanda och sen bilfärd till Ånnaboda utanför Örebro.

Hämtade ut nummerlappen: Nummer 1. Eftersom jag hade bäst placering från förra året. Cyklade lite och sen begav jag mig ner till starten joggandes för att känna på benen, de var ömma men helt okej.
På simningen var jag inte helt på alerten och kom iväg lite dåligt i trängseln. Det blev fort jobbigt och utan någon rytm. Kändes som en dålig simning och jag var långt bak i fältet när jag kom upp. Av mellantiderna att döma var det ingen katastrof trots allt. Simmade dessutom utan att ligga på fötter.
Cyklingen var dagens bottennapp på många sätt. I första utförskörningen springer det ut en katt på vägen, jag hinner få upp ena handen till bromsen och katten stannar samtidigt upp. Jag ändrar kurs och går på samma sida som katten var på väg åt. Den väljer då att försöka hinna över vägen men hamnar rakt under mig. Jag hoppar till men tappar inte kontrollen på cykeln tack och lov. Jag vet inte hur det gick med katten men förmodligen inte så bra, stackarn! För min del var jag skärrad och i tanken hade jag nog redan föreställt mig på asfalten. Cykeln kändes konstig och jag misstänkte att något inte stämde för när jag skulle trampa så gick det fruktansvärt seg. Cyklade vidare med massa konstiga tankar; synd om katten, tänk om jag vurpat, ska jag bryta mm. Stannade lite snabbt för att kolla hjulen men allt verkade okej. Jag körde igenom första varvet och var inställd på att kliva av, men samtidigt insåg jag hur dåligt det hade varit mot Sofia och alla andra som hjälpt till för att jag skulle kunna köra tävlingen. Rullade därmed vidare och när träningskompisen Olle kom ifatt så hängde jag på honom. Orkade dock inte hela vägen utan tappade ca 30 sek inför växlingen. Saknade verkligen tryck i benen igår, men det beror på tävlingen från lördagen. Jag hade tänkt springa lite lugnt, men kom överraskande fort ifatt Olle och en till. Sen flöt det på rätt bra och på andra varvet i slalombacken sprang jag även om Mackan och övertog 6:e platsen.

På pappret och med de förberedelserna är den placeringen och särskilt prestationen bättre än förväntat. Jag är väldigt nöjd med löpningen som jag kände mig stark på trots ömma ben. Jag var endast 1 minut efter vinnaren Andreas Lindens löptid. Enligt hans blogg gick han fullt på den. Det kan jag matcha när förberedelserna är normala. Han lever triathlon och är dessutom bättre byggd för kuperad löpning än jag.

Två veckor till SM i Motala och det känns väldigt förhoppningsfullt. Löpningen är stark nu. Cykeln ska utrustas med diskhjul och mer öppet vatten-simning ska göras.

Det gäller att ligga i

På söndag är det dags för fjärde året i rad med triathlon i Kilsbergen. Det blir premiär för året, men det höll på bli en DNS. Vi befinner oss i norrland för svärfars 60 års-fest som ska hållas i morgon. För att få ut maximalt av besöket ska jag även springa Urskogsloppet på lördag, det är nästan 20 km kuperad skogsstig, från punkt A till B. B som i Björna; byn där delar av Sofias släkt bor, i synnerhet gammelmorfar Erik. Motståndet är bra på tävlingen. En kille som vunnit 3 gånger gör i alla fall milen kring 35 minuter. Jag är i skaplig form och borde kunna matcha det. Ska hålla mig där framme är tanken. Springer jag mot någon är jag alltid stark :-)

Men Kilsbergen då? Eftersom vi flög upp hit så står bilen med cykeln på Arlanda. Tack vare att starten på söndag är klockan 14 så hinner vi till Örebro på förmiddagen. Blir således en lugn fest på lördag. Sen får vi se vad som finns kvar i benen. Konkurrensen är bra i år och det är därför jag är angelägen att köra. Behöver lite referenser på min form nu när det bara är 2 veckor kvar till SM i Motala, där vill jag göra ett bra riktigt bra race. Det blev inger race-rapport från Österrike, men den tävlingen var inte värd att skriva om. Simningen var inställd så vi körde duathlon. Jag är ändå nöjd med hur jag körde där, särskilt löpningen. Framför allt vet jag att det finns mer att hämta.

Helgen bjuder på ett tight schema helt enkelt, men det höll på skita sig rejält när vi åkte till Arlanda igår. Vi hade planerat för lite seg genomfart genom Stockholm. Och segt blev det. Så in i helvete segt!
Trots att vi åkte 2,5 timmar innan flyget skulle gå. När vi var igenom stan hade vi 25 min till sista incheck. Det kan funka tänkte jag, men det regnade och var ganska tjockt med bilar. Kommer till Upplands-väsby och nya köer. Vi får ringa och bli incheckade. Vår bokade långtidsparkering (med kort transferresa) sket sig rejält. Jag släppte Sofia, Julie och baggage med 25 min till avfärd. Åkte och parkerade i närmsta garage - det kommer bli dyrt! Tar Adele i bärsele och en stor väska i handen. Kutar från terminal 2 till 4, kutar förbi kön i säkerhetskontrollen där Sofia väntar (som också trängt sig :-). Kollar vilken gate vi ska till, som självklart var stängd. I stressen har vi läst fel och springer till helt fel gate. 10 min kvar och är på fel våning. Sofia hade Julie på ryggen och gör nog 4-minuters fart genom ett knökfullt Arlanda. Vi hann till gaten och kom sist in. Svetten rinner som i en bastu, men vi hann i alla fall med planet ;-)

Idag är det tack och lov lugnt, sovmorgon till 9 är en sällan upplevd lyx nu för tiden. Har gjort en lätt jogg och ska senare köra ett simpass. Förhoppningsvis kommer det två bra tävlingsrapporter inom kort.