Tågluff med lite cykling

Det blev ingen finisher t-shirt i det här loppet (tygmärke hade utlovats). 

DNS, DNS, DNF - vilken säsong man gjort hittills. Det kan nog vara bra att misslyckas och ha lite motgångar ibland. Allvarligt så är jag inte ett dugg missnöjd eller besviken.

Efter 18 timmar på tåg anlände vi vid Riksgränsen. Efter Kiruna hade man bula i brallan när vi åkte längs Torneträsk och den väg vi skulle cykla på. Incheck på vandrarhem, cykelmeck, infomöte och käk avklarades innan det var dags att sova. Uppstigning 0545. Frukost, ombyte, packning av väska. Start 0800 i lätt duggregn och ensiffriga grader.

Vägarna blev snabbt torra. Här efter ca 40 minuter.

 Första punkan efter ca 2 timmar. Vägen ner till Kiruna var helt fantastisk.

Det flöt på bra i medvinden. Här var jag och brorsan solo efter 20-25 mil. Vi hade tappat den grupp på fem personer som vi var i täten med. Sen stannade vi till och då kom allihopa (12 pers) och vi jagade ikapp, men brorsan åkte på punka bara 5 min efter det. Vi fick därmed fortsätta själva. Jag drog 98% av tiden i 12 mil.

5 mil innan Jokkmokk blev vi ikappkörda av förstaklungan igen. De hade stannat i Gällivare för mat, och vi hade bara tagit ett snabbstopp. I Jokkmok käkade vi tillsammans och sedan rullade alla vidare genom natten.

 Grabbarna väntar på stock when the night closes in.

Ögonmisären efter 12 timmar. Det här var dock ingenting mot hur de såg ut på morgonen efter. Det här var något jag visste skulle bli problematiskt. Jag har nämligen linser som är av hårdplast, och därmed lättirriterade ögon. Det blir alltid lite turbulens bakom glasögonen och därmed blir det kaos vid längre cykelturer. Linserna kladdar även igen en hel del vilket försämrar synen markant. 

Stoppet vid Arvidsjaur. En räddning i natten, klockan var 0200 och det var ljust som på dagen, vilket dock inte framgår av bilden. Kalle i vit tröja hade kört i den tills nu, ingenting under. Själv hade jag 3ggr så mycket kläder. Det hade regnat och var 5 grader.

Vid 3-snåret efter ett bergspris. Solen syns i bakgrunden, det var en härlig syn.

Vad hände då? Jag hade pigga ben hela tiden. Lite problem med kyla eftersom ansträningsnivån inte är superhög vid långcykel. En hälsena värkte mer än förväntat. Knäna strejkade inledningsvis men det släppte efter 20 mil. Annars var det vanliga plågor i händer, axlar, fötter och rygg. Baken var dock relativt bra trots att jag svettades där nere en del (hade Assos nya varmare brallor). Ögonen var som sagt åt helvete.

Efter 61 mil när vi var 4 mil från Storuman höll jag på somna på cykeln några gånger. Då var klockan ca 6 på morgonen. Jag sa till brorsan att ett powernap var nödvändigt. Han kände samma sak. Min tanke var att vi skulle ta en timmes paus och sen köra vidare till Storuman och eventuellt ansluta med de andra, alternativt vila lite till och sen köra 29 mil till Östersund själva. Jag visste att jag skulle orka hålla den fart storgruppen höll de 4 milen till Storuman. Vi hittade ett trähus vid en sjö med en eldstad i mitten. Vi försökte sova men det blev kallt och vi ordnade en brasa, vilket var tillräckligt. Jag lyckades somna till och kände för att fortsätta. Brorsan hade dock svårare att vakna till och när vi körde iväg hade han problem att ligga på rulle trots att jag höll igen ordentligt. När vi kom till Storuman beslutade vi gemensamt att bryta. 

Personligen tyckte jag det var bättre att bryta i god tid istället för att köra ytterligare 50 mil och sen bryta. När jag följt de andra cyklisterna på nätet så anlände första gänget till Ö-sund 23:30. När vi skulle ha anlänt vågar jag knappt spekulera i. 

Det blev därmed tåg till Östersund där vi sov över och sedan tåg hem till Stockholm med cyklarna i sopsäckar. Jag spenderade mer tid på tåg än på cykel. Inte helt enligt planen.

Jag är ändå nöjd med att ha fått cykla från Riksgränsen och i midnattssol. Tidigare hade jag inte varit norr om Östersund och hade endast cyklat 34 mil i ett svep. Nu blev det mer än 60 mil och ett dygns cykling. Fick in en del på erfarenhets- och upplevelsekontot  trots allt. 

Nu satsar jag fullt på triathlon igen. Om två veckor är det dags för en halv ironman. Sim och löpformen var väldigt bra innan detta långpass. 

/Magnus

No Surrender

Då är allt fixat, packat och ordnat. Ingen återvändo! Hann aldrig fota cykeln i "race-utförande", men kanske hinner med det imorgon på plats vid starten. Det blev en fullproppad saddelväska. Det är batterier, sladdar och hygienartiklar framför allt. Ett par extra strumpor och cykelbyxor har jag även klämt in. Det ser ut att bli regn på första etappen ner till Östersund så det kan vara bra att byta byxor om det är mycket grus i dem som sprutat upp från vägen. Väl i Ö-sund kan jag tvätta båda paren.

  Allt på bilden är inte i saddelväskan, men nästan. Energin från Maxim hamnar i ryggfickan och lite av den skickas till Östersund. 

Silvertejp kan rädda en ibland.

På cykeln sitter ett par nya Continental GP24. Ett däck som jag haft förut och trivts bra med. Bra grepp och punkasäkert.

Förhoppningsvis kommer nån twitter- eller facebook-rapport längs vägen.

Ses i krutröken!

Förberedelser Sverigetempot

Det händer mycket i långcyklar-världen just nu. På andra sidan Atlanten bombar Gunnar  gunnarscykelblogg genom USA. Han är halvvägs nu. Vilken hjälte!

Här hemma gjorde Andreas Linden ett försök att köra genom landet på 100 timmar. Dessvärre har han fått avbryta pga smärtor. Tråkigt! Det var ett intressant projekt.

Om mindre än en vecka startar jag (och några till) äventyret med att ta sig genom Sverige på cykel. Vi är några stycken som diskuterat 100 timmar, och det skulle vara häftigt att köra mot ett mål. Dock är jag för osäker på min långcyklar-kapacitet för att kunna sätta några mål. Vi har 9 dygn på oss, men förhoppningsvis är vi framme efter ca 105-110 h.

Om man ger sig på en jämförelse mellan Sverigetempot med Sverigeloppet så hittar man mer skillnader än likheter enligt mig. Sträckan och redskapet är ju detsamma, men allting runt genomförandet är annorlunda, inte minst riktningen. Vi har ingen följebil vi kan hoppa in i när vi blir trötta, ingen rullande cykelservice, ingen massage. Andreas Linden hade en tyngre fysisk utmaning än vi, men samtidigt en väldigt stor trygghet (helt enligt hans önskemål, vad jag förstått). Tänk om det blir regn och 5 grader första natten samtidigt som cykeln går sönder för någon på Sverigetempot, det kanske är 10 mil till närmsta större bebyggelse, ännu längre till en cykelaffär. Det är det äventyret som lockar mig, ovissheten och misären; när tankarna hittar nya vägar som man inte trodde var möjliga.

Varje dag håller jag på med förberedelser, införskaffar saker, skruvar med cykel, tränar etc. Jag kommer ha en tempobåge på cykeln för att ha en extra sittställning där jag kan vila händerna. Jag har en 4 liters saddelväska som sannolikt blir knökfull. Innan jag packar ner allt ska jag fota och lägga upp några bilder på alltihop.

Om någon randonnéräv läser detta och har några kloka tankar så är jag tacksam för all input.

Over and out!

DNS x 2

Det är inget vidare på leveransfronten just nu. Två tävlingar utan start. Maran ville jag inte köra pga det dåliga vädret, och det beslutet är jag glad över, särskilt efter att ha sett eländet på tv'n. 

Idag skulle jag kört Vätternrundan men valde att inte starta då jag inte kände mig helt kurrant i natt och i morse. Jag och Henke (aka. Herr Nilsson, styrkecoachen), som skulle starta 03:58, stack ner till Motala igår och mötte upp hans bror på en camping för att sova i husvagn. Missade tyvärr mötet med Conti som hölls kl 18. Nummerlapparna hämtades ut strax före avspark i fotbollsmatchen och sedan fick vi följa den medan vi fixade i ordning cyklar och kläder.

Vi somnade alla ganska bra, men jag vaknade när de andra skulle iväg till sin start. Lyckades somna om men sen började regnsmattret på husvagnstaket, det vräkte ner hela morgonen. Därmed blev det ganska dålig sömn. Med förra årets VR i minnet när jag var sjuk men körde ändå, så insåg jag att det inte var en bra idé att ge sig ut i regnet och kriga när jag inte kände mig helt frisk. Den gången fick jag en veckas konvalescens. Det har jag inte råd med i år eftersom Sverigetempot är om en dryg vecka och det är årets stora mål. Så nu är det full fart på slutplaneringen av det äventyret. Kan hända att det dyker upp lite bilder på pimpad cykel under veckan. 

För övrigt lyckades Conti slå förra årets tid med 4 minuter (7:08). Riktigt starkt kört. Grattis till er allihopa! 

För Henke gick VR-debuten bra. Han rullade in på 10 timmar med pigga ben på en oväxlad Yosemite damcykel från Biltema (har en fin bild, men inget publiceringstillstånd... än!).

/ Magnus