Förra veckan tränade jag sönder mina ben på gymmet. I lördags blev det 9 km löp och gym direkt efter, vilket jag faktiskt var glad över. Eftersom benen var slut så skulle ju ett sim sitta suveränt. Lelle dök upp i Tyresö simhall igår och vi körde långt med mina mått mätt. Jag landade strax under 4000 m. Halvvägs in i passet började min vänstra trapezius gnälla pga alla huvudvridningar man gör. Jag mosade dock på och det gick skapligt ändå. Senare under dagen kom dock nackspärren som ett brev på posten. Jag såg ut som grannen i Beck-filmerna under söndagsmiddagen där vi hade gäster från världens alla hörn. Vid läggdags var det ingen lek. Bara att vända sig i sängen var ett stort projekt. Som tur var somnade jag och kände mig något mjukare i morse.
Under dagen damp en avi ner i brevlådan. Nya dojjer!
Kanske inte de snabbaste men bland de lättaste trail-skorna jag lyckats hitta. Alla mina andra löpskor har dräneringshål under sulan och passar inte för höst/vinterlöpning. De här har både mjukt gummi och fina dobbar, vilket blir bra på både lera och snö. Glad i hågen var jag ju tvungen att testa dessa, trots att vilodag var bestämt eftersom kroppen faller isär. Ut i skogen men stötte på patrull med vaden. Nu stannade jag åtminstone i tid och ingen skada skedd idag, men lite bitter är jag allt. Måste hejda mig!
Nåväl, triathlon-coachen Joe Friel twittrade följande härom dagen "No amount of fitness is worth an injury. If something doesn't feel right, back off."
Visdomsord!
/M
