I don't dope

Idag damp resultatet från dopingtestet ner i lådan. "Ingen doping påvisad".

Annars tränar jag på mot Hässelbyloppet. Dagens löp till och från jobbet gick på utvilade spiror efter en helg med kajakpaddling. Det är en skön känsla när benen är så pigga, och det ska jag se till att de är den 10:e också! I helgen väntar intervallblock, inte lagt upp detaljerna än men återkommer.

Later!

Big plans!

I söndags sprang jag en liten löptävling som arrangerades av Stockholm City Triathlon, min nya klubb sen ett par veckor. Läs mer om tävlingen på hemsidan, den är speciell.

Den utlysta 10 km banan blev tyvärr förkortat pga alkisar i Tanto samt båtupptagning. Det verkar som det handlade om 9,1 km istället. Jag ledde första 7 km men fick sedan släppa förbi en kille, innan dess hade jag sänkt farten medvetet för att låta honom sköta farthållningen. Detta syns tydligt på pulskurvan.

Jag sprang på 31:34, vilket motsvarar en tid på 34:45, som hade inneburit personbästa. Jag hade inte förberett mig något särskilt utan snarare tappat lite form inför detta. Ett kilo extravikt dessutom.

Nu siktar jag på Hässelbyloppet den 10:e oktober. Det är 10 km på en lättlöpt bana. Ca 5000 deltagare förväntas. Det brukar vara ett trettiotal personer under 35 minuter. Alltså goda förutsättningar för hjälp med farthållningen. Jag ska gå ner från 76 till 74 kg och köra ett intervallblock helgen före. Jag har även inlett styrkesäsongen så det ska finnas lite power i benen.

33:xx

Det ska klockan stanna på. Jag tycker det är lite magi med just 33 minuters-milar. Har alltid sett det som omänskligt under mina 15 år med tidtagning av löpning. Under 40 fixade jag för länge sen. Under 35 som jag gjorde tidigare i våras var helt klart en milstolpe. Nu tar jag nästa!

/M

En om dagen är bra för magen

Tävlingssäsongen är i princip slut. Jag kommer springa några lopp under hösten, bla. ett enmila-lopp nästa helg, satsar på under 34:30 så jag slår personligt...

Annars ska jag träna för att bibehålla min form, såväl viktmässigt som konditionsmässigt. Ska visserligen börja styrketräna igen men det ska inte innebära mer än ett par kilos "övervikt". Ett träningspass om dagen är filosofin, och troligen en vilodag i veckan. Det blir lite blandat, men fokus är på simning. Cykling och löpning blir det vad jag känner för för dagen. Som igår, då var Brunna hellriders uppe tidigt för att köra 13 mil i Roslagen.

Kvällen innan, när vi snackade ihop oss lät det så här:

Jag - Ska vi köra även om det är blött.

Han - Det kommer inte vara blött

Jag - SKA VI KÖRA ÄVEN OM DET ÄR BLÖTT (knepig fråga eller? ;-) )

Han - JA!

Jag - Okej! kom förbi kl 9.

Självklart var det regnvåta vägar, men vafan jag har ju inlett nästa säsong redan.

Vi hade planerat en runda upp mot Arlanda och Knivsta. Den västra delen av Roslagen, som jag aldrig cyklat vid. Det blev fina vägar men blöta sådana, det kom även lite regn. Cyklingen flöt på bra med endast 35 sekunders pisspaus. När vi var på väg hem längs Skålhamra/Täby GK så kom vi ifatt ett gäng mopeder. Gamla mopeder med gamla ägare, dom var nog ute på "friluftsliv". Vi med våra trötta ben pinnade på och om dessa. Då mötte vi stora delar av KBCK = sveriges sommelier cykelklubb. Dom var sannolikt lite piggare än vi, dessutom såg dom laddade ut för afterbike. "Moppepojkarna" kom ifatt i en riktigt brant backe och där var det människa mot maskin. Seger Homosapiens, när gammelmopparna nästan skar sönder. 4 timmar slutade min klocka på.

Sen bar det iväg in till stan för att kolla ny cyk... Barnvagn... Dubbelt så roligt! :-)

Roslagen, vackert även i vått

Ciao!

Summering. Nyheter. Smöreri. Framtid.

2010 går till historien som ett bra år. På många plan. Jag har försökt att inte vara så personlig här på bloggen men det är svårt när man har världens bästa flickvän. Sofia är helt fantastisk och har verkligen stöttat mig i min träning och jag är mer motiverad tack vare henne. Att det gick bra i Sala var ingen slump. I slutet av detta år väntar det bästa av allt: JAG SKA BLI PAPPA!

I mitten på december kommer en liten tjej till världen. I vanlig ordning kommer hon vara den sötaste som finns och ha jordens lyckligaste föräldrar. Längtar enormt mycket!

Hur blir det då med IronMange? Jag vet inte. Jag vet dock vad jag vill, och det är att fortsätta satsa på triahtlon. Får jag bara sova nån timme per natt så är jag nöjd ;-)
Ärligt talat, jag ser inga problem. Att jag sätter pers i Kalmar nästa år och springer i mål med en bebis i famnen känns som en morot att jaga. Lattefarsa med fettvalkar lär jag aldrig bli...

Life is good!